dom

Management fee var förtäckt utdelning

Posted on by

I en färsk dom från Kammarrätten slår man fast att fakturerat managementarvode (management fee) var förtäckt utdelning.

Management fee är en vanlig benämning på arvode för utförda managementtjänster som man ofta samlar i t.ex. ett ägarbolag till en koncern och sen fakturerar vidare till övriga koncernbolag.

Att detta istället betraktades som förtäckt utdelning medförde att man inte godkände avdrag för kostnaden och inte heller den ingående moms som dragits på kostnaden. Utöver det utgick 20% skattetillägg, vilket ju ofta är det som blir kostnaden när det handlar om koncernbolag (för då beskattar man ju inte heller inkomst eller utgående moms i andra bolaget).

Det är viktigt att denna typ av tjänster tydligt specificeras i avtal (managementavtal), på fakturan eller på någon bilaga för att det ska bli tydligt att det rör sig om momspliktiga managementtjänster. Det är också önskvärt att tjänsterna faktureras månadsvis istället för t.ex. vid ett bokslut då det transaktionen förr har karaktär av resultatutjämning än faktiskt och marknadsmässigt managementarvode.

Tänk på detta för att undvika onödiga, och ibland kostsamma, diskussioner med Skatteverket.

Hett att vara revisor!

Posted on by

De senaste veckorna har det dykt upp två nyheter som är särskilt värda att belysa lite extra:

1. Skatteverket slåss vidare mot PwC. Skatteverket hävdar att andelar som sålts för 10kr/styck är värda 35.000kr/styck. De förlorade i Förvaltningsrätten, men överklagar nu till Kammarrätten. Förvaltningsrättens dom pekade bl.a. på att Skatteverket ej lyckats visa ett korrekt värde på aktierna. PwC anförde bl.a. att Skatteverkets värderingsmetod inte var applicerbar på dessa aktier då de var behäftade med ovanliga egenskaper som t.ex. att de inte fick säljas till vem som helst. Det blir intressant att följa utvecklingen här. Jag tror att Skatteverket får svårt med sitt överklagande.

2. Johan Dyrefors frias av Revisorsnämnden (RN) i HQ Bank-ärendet. KPMG-revisorn har, enligt RN, inte gjort något fel när han valt att förlita sig på bolagets interna kontroll. Detta sätter ytterligare ljus på ansvarsfördelningen mellan revisor och styrelse när det går illa för företag. Efter Prosolvia-målet i höstas finns det många revisorer som är oroliga över den potentiella ansvarsförskjutningen. Visst ska det vara en trygghet att ha revisor, men samtidigt ska det inte vara en försäkring mot precis allt som kan gå snett i ett aktiebolag. Då skulle våra tjänster vara hutlöst mycket dyrare än de är idag. Läs mer om detta hos Dan Brännström där han bl.a. går in på vad ”Deep Pocket Syndrome” är.

Det har varit mycket fokus på revisorn de senaste åren (Prosolvia, HQ Bank, PwC-aktier, KPMG-ersättningar, 3:12-regler m.m.) och det är något som revisorer måste vänja sig vid. Informationen färdas både snabbare, bredare och mer effektivt idag än förr. Det vi måste göra är att synliggöra oss och den problematik som finns i olika ärenden. Det fungerar inte på lång sikt att gömma sig och hoppas att det ska blåsa över. Vi måste resa oss och ta ansvar för vad vi gör och förklara vart vårt ansvar slutar och styrelsens tar vid (där det är uppenbart). Av samma anledning står jag alltid till förfogande för att diskutera med dig om det är något vi (eller någon annan) har kommunicerat för dåligt kring ekonomi, redovisning, revision eller annat!