Bolagsvärdering – Hur mycket är aktiebolaget värt?

Det finns flera tillfällen då det kan vara intressant att känna till värdet på ett aktiebolag. Kanske är du intresserad av att sälja ditt bolag eller köpa ett annat? Kanske har du fått möjlighet att investera i ett bolag. Men hur räknar man ut värdet egentligen?

Tyvärr är svaret väldigt typiskt det svar du ofta får från en ekonom: Det beror på…

Allt handlar ju om var köpare och säljare möts, och eftersom vi alla är olika och ser olika värden i olika förvärv så går det inte att fastställa det exakta värdet på ett bolag. Men jag ska i varje fall beskriva några olika metoder som vanligtvis används för att räkna fram detta värde (rangordnat efter enkelhet där 1 är enklast och 5 är mest korrekt):

  1. Substansvärdemetod – Vid en substansvärdering tar du endast hänsyn till hur bolaget ser ut en viss dag utifrån dess balansräkning. Värdet är detsamma som det justerade egna kapitalet (eget kapital + eget kapital-andel av obeskattade reserver) plus eventuella fastställda övervärden i tillgångar minskat med uppskjuten skatt. Denna metod är ofta enbart tillämplig vid verksamheter som inte är särskilt aktiva, t.ex. fastighetsbolag etc. eller bolag som ej är vinstdrivande. Det är dock en bra, och mycket lättberäknad, grund att ha inför kommande metoder.
  2. Avkastningsvärdemetod – Avkastningsvärdering baserar sig på ett antal årsvinster, och är också en vanligt förekommande och relativt enkel metod. Man brukar använda sig av 3-5 årsvinster före skatt beroende på prognossäkerhet/konjunktur/etc, avseende bolagets resultat justerat för ”engångseffekter” som ej återkommande poster (ägartransaktioner, pensioner etc). Metoden är särskilt tillämpbar på väl inarbetade bolag med jämna resultat mellan åren.
  3. Kombinerad substans- och avkastningsvärdemetod (enkel) – Här kombinerar man metoderna i punkterna 1 och 2 och beräknar 3-5 årsvinster efter skatt + justerat eget kapital och övervärden. Metoden är smidig för att få en snabb blick om värdet på ett bolag med någorlunda substans och pågående verksamhet.
  4. Kombinerad substans- och avkastningsvärdemetod (svår) – I jämförelse med den enkla kombinationsmetoden så använder man här ett årligt genomsnitt av substansvärdemetoden och avkastningsvärdemetoden enligt ovanstående beräkningar. Ofta är det svåra att veta vilket snitt som ska användas, men t.ex. kan en 50/50-modell användas för att ge en bra bild av bolagets värde då resultat t.ex. fluktuerar mycket de senaste åren.
  5. Kassaflödesvärdering – Detta är den modell som ger det mest exakta värdet på bolaget utifrån beräknade framtida kassaflöden. Beräkningarna, som är komplicerade, baseras bl.a. på ägarnas avkastningskrav. Denna modell används av bankerna, som ofta är finansieringspartner i sådana här transaktioner, för att få en bild av vilka framtida amorteringsmöjligheter deras potentiella kund kommer att ha.

Detta är några av de vanligare metoderna, och de jag brukar använda mig av. Det finns självklart en uppsjö av andra metoder och många branschspecifika sådana där man t.ex. kan använda sig av nyckeltal som är viktiga för branschen.

Vilken metod som bör användas beror alltså mycket på hur verksamheten ser ut i bolaget som värderas och vilken bransch de verkar i. Jag föredrar att använda mig av metoderna 3 och 4, men vid skarpt läge så måste självklart en kassaflödesvärdering enligt metod 5 göras.

Behöver du hjälp med att värdera ditt företag så kontakta mig.

Detta är inlägg 27 av 100 i min #blogg100-medverkan.

Bolagsvärdering

Hett att vara revisor!

De senaste veckorna har det dykt upp två nyheter som är särskilt värda att belysa lite extra:

1. Skatteverket slåss vidare mot PwC. Skatteverket hävdar att andelar som sålts för 10kr/styck är värda 35.000kr/styck. De förlorade i Förvaltningsrätten, men överklagar nu till Kammarrätten. Förvaltningsrättens dom pekade bl.a. på att Skatteverket ej lyckats visa ett korrekt värde på aktierna. PwC anförde bl.a. att Skatteverkets värderingsmetod inte var applicerbar på dessa aktier då de var behäftade med ovanliga egenskaper som t.ex. att de inte fick säljas till vem som helst. Det blir intressant att följa utvecklingen här. Jag tror att Skatteverket får svårt med sitt överklagande.

2. Johan Dyrefors frias av Revisorsnämnden (RN) i HQ Bank-ärendet. KPMG-revisorn har, enligt RN, inte gjort något fel när han valt att förlita sig på bolagets interna kontroll. Detta sätter ytterligare ljus på ansvarsfördelningen mellan revisor och styrelse när det går illa för företag. Efter Prosolvia-målet i höstas finns det många revisorer som är oroliga över den potentiella ansvarsförskjutningen. Visst ska det vara en trygghet att ha revisor, men samtidigt ska det inte vara en försäkring mot precis allt som kan gå snett i ett aktiebolag. Då skulle våra tjänster vara hutlöst mycket dyrare än de är idag. Läs mer om detta hos Dan Brännström där han bl.a. går in på vad ”Deep Pocket Syndrome” är.

Det har varit mycket fokus på revisorn de senaste åren (Prosolvia, HQ Bank, PwC-aktier, KPMG-ersättningar, 3:12-regler m.m.) och det är något som revisorer måste vänja sig vid. Informationen färdas både snabbare, bredare och mer effektivt idag än förr. Det vi måste göra är att synliggöra oss och den problematik som finns i olika ärenden. Det fungerar inte på lång sikt att gömma sig och hoppas att det ska blåsa över. Vi måste resa oss och ta ansvar för vad vi gör och förklara vart vårt ansvar slutar och styrelsens tar vid (där det är uppenbart). Av samma anledning står jag alltid till förfogande för att diskutera med dig om det är något vi (eller någon annan) har kommunicerat för dåligt kring ekonomi, redovisning, revision eller annat!