Kassaflödesanalys i K2 och K3 – vad gäller?

Vad är en kassaflödesanalys? Kassaflödesanalysen är en del av ett företags årsredovisning och/eller en koncerns koncernredovisning. Den består av en uppställning som visar in- och utbetalningar under räkenskapsåret. Den fokuserar alltså mer på likvida flöden än på intäkter och kostnader som är hänförliga till räkenskapsåret, vilket ju är fokus i resultaträkningen. Genom att fokusera på likviditeten så är kassaflödesanalysen en viktig komplettering till informationen i resultat- och balansräkningen, som faktiskt gör att man kan förstå ett företag på ett helt annat sätt än genom att bara analysera resultat- och balansräkning. Inte minst banker och andra kreditinstitut fokuserar mycket på kassaflöden. Tidigare kallades kassaflödesanalys för övrigt för ”finansieringsanalys”.

Vilka behöver upprätta en kassaflödesanalys? Det är inte alla företag/koncerner som har krav på sig att upprätta en kassaflödesanalys. Större företag/koncerner, enligt Årsredovisningslagens definition (80Mkr omsättning m.m.) i ÅRL 1:3, är skyldiga att bifoga en kassaflödesanalys i sin års- och/eller koncernredovisning medan mindre företag får lov att göra det frivilligt.

K2 eller K3. Spelar det någon roll? Definitionen av större företag hänger ju även ihop med val av redovisningsregelverk där större företag har som krav att tillämpa K3 medan mindre företag får tillämpa K2, som är ett förenklingsregelverk, eller frivilligt tillämpa K3. Mindre företag som frivilligt tillämpar K3 behöver ej upprätta kassaflödesanalys, men får göra det frivilligt. Jag går inte in mer specifikt på skillnader mellan K2 och K3, eller för- och nackdelar med de olika regelverken, i detta inlägg. Det finns mycket material på nätet om detta redan, och eventuellt kan det återkomma här på bloggen längre fram i tiden, men inte nu utan här blir det fullt fokus på kassaflödesanalysen. Grunden för kassaflödesanalysen läggs alltså i Årsredovisningslagen medan den förtydligas i redovisningsregelverken K2 (kapitel 21) och K3 (kapitel 7). Se vidare Bokföringsnämndens Allmänna råd. Här finns även exempel på uppställningar. Jag kommer vidare främst att utgå från K3-regelverket där det är absolut vanligast med kassaflödesanalyser.

Kassaflödesanalysen kan upprättas utifrån två olika metoder; indirekt metod och direkt metod. Indirekt metod är absolut vanligast och har du läst börsbolagens årsredovisningar är det med största sannolikhet den indirekta metoden du sett. Indirekt metod är också den enda metod som är tillåten enligt K2. Kortfattat utgår indirekt metod från rörelseresultatet medan den direkta metoden utgår direkt från in- och utbetalningarna. I detta inlägg kommer jag utgå helt från den indirekta metoden.

Kassaflödena delas upp i och redovisas på 3 olika nivåer i kassaflödesanalysen: den löpande verksamheten, investeringsverksamheten och finansieringsverksamheten. Lite kortfattat särskiljer de sig såhär:

  • Den löpande verksamheten visar hur bra företaget/koncernen är på att skapa kassaflöde från sin/sina huvudsakliga verksamhet/er. I mindre företag är det inte ovanligt att detta utgörs av rörelseresultatet med återläggning av avskrivningar (som ju inte är ett kassaflöde i sig) som sedan justeras med årets förändringar av rörelsekapitalet. I större företag brukar det vara aktuellt med flera justeringar av poster som inte är kassaflödespåverkande.
  • Under investeringsverksamheten redovisas t.ex. kassaflöden hänförliga till inköp eller försäljning av tillgångar, aktier eller annat som inte normalt ses som löpande verksamhet.
  • Under finansieringsverksamheten framgår kassaflöden som kommer ur t.ex. förändring av lån, nyemission, erhållna aktieägartillskott etc.

På vilken nivå ska kassaflödet redovisas? Tekniken för att fördela kassaflödena till rätt nivå är relativt teknisk och större företag använder normalt sig av ett affärssystem som är programmerat för att fånga upp dessa transaktioner och isolera dem i kassaflödesanalysen. Det är inte alltid helt solklart vilka kassaflöden som hör till vilka nivåer och det får vi ofta frågor om i vår roll som rådgivare. Det finns t.ex. problematik när man ska redovisa factoring, koncernflöden, finansiell leasing, lån och krediter m.m. men ofta finns det stöd att få i regelverken.

Hur vet man om det blivit rätt då? Summan av kassaflödena ska sedan bli ”Årets kassaflöde” som i sin tur ska vara förändringen av företagets/koncernens likvida medel från det föregående räkenskapsåret (OBS! I vissa fall kan det bli nödvändigt med avvikelse från detta och då ska det redovisas i en not). Man kan således säga, något förenklat, att kassaflödesanalysen är en rejäl notupplysning till likvida medel i balansräkningen.

Bruttoredovisning är huvudregel i alla kassaflöden. Man får alltså inte kvitta olika kassaflöden mot varandra (nettoredovisning). Det finns vissa undantag som t.ex. klientmedel, förändring av checkräkningskredit samt särskilt stor omsättning av vissa finansiella tillgångar som ska nettoredovisas. Nettoredovisning ska också göras om omläggning av ett lån görs hos samma kreditgivare utan att det leder till någon transaktion på företagets likvidkonto och samma princip gäller om man t.ex. förvärvar en materiell anläggningstillgång genom ett avbetalningskontrakt eller vid finansiell leasing (K3 7.17).

Avslut! Detta är alltså lite tankar kring vad det innebär att upprätta en kassaflödesanalys. Det finns som sagt en mängd potentiella utmaningar här, beroende på typ av företag/koncern/verksamhet, men ofta går det att få ihop en relativt bra kassaflödesanalys med ganska enkla medel och det ger viktig information om i princip alla företag. Om ni vill ha stöttning alternativt få hjälp med en förenklad kassaflödesanalys för er verksamhet så hör av er så hjälper jag gärna till!

Bolagsvärdering – Hur mycket är aktiebolaget värt?

Det finns flera tillfällen då det kan vara intressant att känna till värdet på ett aktiebolag. Kanske är du intresserad av att sälja ditt bolag eller köpa ett annat? Kanske har du fått möjlighet att investera i ett bolag. Men hur räknar man ut värdet egentligen?

Tyvärr är svaret väldigt typiskt det svar du ofta får från en ekonom: Det beror på…

Allt handlar ju om var köpare och säljare möts, och eftersom vi alla är olika och ser olika värden i olika förvärv så går det inte att fastställa det exakta värdet på ett bolag. Men jag ska i varje fall beskriva några olika metoder som vanligtvis används för att räkna fram detta värde (rangordnat efter enkelhet där 1 är enklast och 5 är mest korrekt):

  1. Substansvärdemetod – Vid en substansvärdering tar du endast hänsyn till hur bolaget ser ut en viss dag utifrån dess balansräkning. Värdet är detsamma som det justerade egna kapitalet (eget kapital + eget kapital-andel av obeskattade reserver) plus eventuella fastställda övervärden i tillgångar minskat med uppskjuten skatt. Denna metod är ofta enbart tillämplig vid verksamheter som inte är särskilt aktiva, t.ex. fastighetsbolag etc. eller bolag som ej är vinstdrivande. Det är dock en bra, och mycket lättberäknad, grund att ha inför kommande metoder.
  2. Avkastningsvärdemetod – Avkastningsvärdering baserar sig på ett antal årsvinster, och är också en vanligt förekommande och relativt enkel metod. Man brukar använda sig av 3-5 årsvinster före skatt beroende på prognossäkerhet/konjunktur/etc, avseende bolagets resultat justerat för ”engångseffekter” som ej återkommande poster (ägartransaktioner, pensioner etc). Metoden är särskilt tillämpbar på väl inarbetade bolag med jämna resultat mellan åren.
  3. Kombinerad substans- och avkastningsvärdemetod (enkel) – Här kombinerar man metoderna i punkterna 1 och 2 och beräknar 3-5 årsvinster efter skatt + justerat eget kapital och övervärden. Metoden är smidig för att få en snabb blick om värdet på ett bolag med någorlunda substans och pågående verksamhet.
  4. Kombinerad substans- och avkastningsvärdemetod (svår) – I jämförelse med den enkla kombinationsmetoden så använder man här ett årligt genomsnitt av substansvärdemetoden och avkastningsvärdemetoden enligt ovanstående beräkningar. Ofta är det svåra att veta vilket snitt som ska användas, men t.ex. kan en 50/50-modell användas för att ge en bra bild av bolagets värde då resultat t.ex. fluktuerar mycket de senaste åren.
  5. Kassaflödesvärdering – Detta är den modell som ger det mest exakta värdet på bolaget utifrån beräknade framtida kassaflöden. Beräkningarna, som är komplicerade, baseras bl.a. på ägarnas avkastningskrav. Denna modell används av bankerna, som ofta är finansieringspartner i sådana här transaktioner, för att få en bild av vilka framtida amorteringsmöjligheter deras potentiella kund kommer att ha.

Detta är några av de vanligare metoderna, och de jag brukar använda mig av. Det finns självklart en uppsjö av andra metoder och många branschspecifika sådana där man t.ex. kan använda sig av nyckeltal som är viktiga för branschen.

Vilken metod som bör användas beror alltså mycket på hur verksamheten ser ut i bolaget som värderas och vilken bransch de verkar i. Jag föredrar att använda mig av metoderna 3 och 4, men vid skarpt läge så måste självklart en kassaflödesvärdering enligt metod 5 göras.

Behöver du hjälp med att värdera ditt företag så kontakta mig.

Detta är inlägg 27 av 100 i min #blogg100-medverkan.

Bolagsvärdering