Det är inte ovanligt att revisorer, ofta i samarbete med skattekonsulter, arbetar med skatteplanering för företag.
Skatteplanering. Smaka på ordet. Visst finns det en negativ klang där? Jag tycker att ”skatterådgivning” är ett bättre ord, men det är ju som med andra trender att rätt vad det är så är det ordet ”skatterådgivning” som har negativ klang.
Såhär definierar Wikipedia ordet:
”Skatteplanering är att aktivt planera för att betala låg skatt. Skatteplanering i sig är vanligen inte olaglig; den syftar till att under gällande lagar betala så lite som möjligt i skatt.”
En mycket bra definition tycker jag och som revisor, där skatteplanering delvis är en inkomstkälla, så är jag ju partisk kring företeelsen. Jag förstår att skatteplanering kan väcka anstöt när den överutnyttjas, men jag anser också att det är mitt jobb att upplysa kunden om vilka möjligheter som finns inom lagens ramar och därefter får kunden fatta beslutet. Fegt? Kanske. Omoraliskt? Möjligen. Praktiskt? Definitivt! Men vart ska man dra gränsen om inte vid lagen?
Oavsett har jag och mina kollegor varit med om tusentals olika skatterådgivningar där företag (t.ex. Lägre skatt i bokslutet) och företagare (t.ex. Ta ut rätt lön-inläggen) getts möjlighet att spara skatt som de annars betalat ”i onödan”. Vad har ditt företag för möjligheter? Hör av dig till mig så ger jag dig en kostnadsfri rådgivning kring vilka möjligheter som finns så får du fatta beslutet 🙂
Detta är inlägg 83 av 100 i min #blogg100-medverkan.