kreditvärderingsinstitut

Vad betyder revisionsberättelsen?

Posted on by

Revisionsberättelsen är slutmålet för en ISA-revision enligt god revisionssed. Det är en kvittens på att ett företag och en årsredovisning, i allt väsentligt, går att lita på.

I revisionsberättelsen uttalar revisorn sig om årsredovisningen, balans- och resultatrapporten samt huruvida styrelsen och verkställande direktören bör beviljas ansvarsfrihet för räkenskapsåret eller inte. Dessa uttalanden ger ägarna en vägledning (inte bindande) kring hur de ska fatta sina beslut på årsstämman.

Bolagsverket granskar inte innehållet i årsredovisningen

Finns ingen revisionsberättelse, som kan vara fallet för mindre och nystartade företag, så kan det som står i årsredovisningen vara sant, men det finns ingen som intygar det. Bolagsverket, som ju bara registrerar detta, granskar inte mer än själva uppställningsformen – inte innehållet. Det finns alltså möjlighet för de med smutsigt mjöl i påsen att blåsa upp omsättning, vinster och andra viktiga tal utan att någon säger emot dem. De kan sedan, utifrån dessa påhittade siffror, få positiv rating hos flera kreditvärderingsinstitut vilket kan leda till att någon kreditgivare, investerare eller annat kan fatta helt felaktiga beslut. Detta har redan hänt och kommer att hända igen.

Läs först och främst påteckningen i årsredovisningen

För några år sedan ändrades utseendet på revisionsberättelsen ganska drastiskt. Beroende på vilken mall man använde så kunde detta för många innebära bl.a. att en ”ren revisionsberättelse” (enligt standardutformning) blev på två sidor istället för en som tidigare. De flesta slutade i samband med detta också kursivera text som var ”oren”, vilket gav en kritik om att revisionsberättelsen blev väldigt svårläst.

I samband med detta kampanjade branschen lite grann och försökte beskriva hur revisionsberättelsen skulle läsas, men konsensus landade rätt snabbt i att intressenterna skulle läsa revisorspåteckningen i årsredovisningen (sista sidan, vid underskrifterna) istället för att läsa revisionsberättelsen. Det ska nämligen framgå i påteckningen om revisionsberättelsen avviker från standardutformningen (är oren). Om den sen är oren så kan man ta itu med revisionsberättelsen, förslagsvis med hjälp av en revisor som hjälper till att förstå vad som inte står rätt till.

Ny revisionsberättelse igen?

Nu när intressenterna och branschen börjat vänja sig vid denna revisionsberättelsen så kommer det en ny (först och främst för börsnoterade företag). Den ska alltså bli mer ännu mer fyllig, företagsspecifik samt lyfta fram de särskilda utmaningarna (KAM – Key Audit Matters) med revisionen i det reviderade bolaget.

Själva grundtanken tycker jag är bra, särskilt för noterade bolag, men praktiskt tror jag att denna revisionsberättelse kommer bli något av en mardröm. Jag tror att rädslan att skada bolaget kommer att göra branschen väldigt försiktig i denna rapportering, och då kommer kanske värdet inte vara detsamma som i teorin. Detta är lite synd tycker jag då det återigen skapar en otrygghet hos intressenterna.

Vad tycker du som intressent? Less is more? Eller more is more?

Detta är inlägg 73 av 100 i min #blogg100-medverkan.

revisionsberättelse

Förbättra likviditeten!

Posted on by

Det finns några enkla sätt för dig som företagare att förbättra likviditeten. Jag tänkte komma med några exempel.

Jag skrev lite om detta för snart två år sedan i mitt inlägg ”Trött på dåliga betalare?” och tänkte konkretisera och komplettera detta med några exempel på hur du kan förbättra företagets likviditet:

  1. Kredittider – Genom att sätta ett tidigare förfallodatum på dina fakturor (t.ex. 15 istället för 30 dagar) förbättrar du omedelbart din likviditet. På motsvarande sätt kan du möjligen förhandla med dina leverantörer så att du får längre tid på dig att betala deras fakturor. Allt för många bolag hamnar i en sits där de agerar bank genom att ha alldeles för lång kredittid på sina egna fakturor i kombination med att de pressas av sina leverantörer.
  2. Likviditetsbudget – Genom att upprätta en likviditetsbudget håller du koll på t.ex. amorteringar, moms, skatter m.m. som annars kan sätta käppar i hjulet för din likviditetsplanering. Vi har hjälpt många kunder med detta.
  3. Utvärdera dina kunder – Det finns mängder av kreditvärderingsinstitut samt offentlig information om företag på Internet. En del information kan man få utan att betala, och annan information kostar lite grann men detta kan du snabbt tjäna in. Om det är något som känns osäkert kring kunden fråga gärna mig då jag gör flera analyser på detta varje vecka. Vad betyder t.ex. vissa poster i bolagets årsredovisning? Vad innebär det att bolaget inte har revisor? Finns revisor som har skrivit ”orent” i revisionsberättelsen? Finns betalningsanmärkningar? Allt detta kan jag se och hjälpa dig med i er bedömning av kunden.
  4. Gör en handlingsplan – Det är lätt att blanda in känslor och tyckande när det är dags att agera mot en sen betalare. Undvik det genom att göra en handlingsplan på exakt när du ska skicka påminnelse, skicka till inkasso alternativt lämna till Kronofogden. Genom att göra det så har du lagt grunden för att alltid agera konsekvent och rättvist gentemot dina kunder. Varför ska en misskötsam kund få fördelar gentemot dina skötsamma kunder?
  5. Begär förskott/garantier – Beroende på hur du riskklassificerar din motpart så begär olika typer av säkerheter för att du ska erhålla din betalning såväl i tid som överhuvudtaget.
  6. Tydlig avbetalningsplan – Om du inte begärt förskott eller säkerhet och du och din kund kommer överens om en betalningsplan – var tydlig! Vilka tidpunkter gäller och vilka konsekvenser medför det om ytterligare förseningar uppkommer?
  7. Rätt person på rätt plats – Låt inte de kundansvariga sköta kontakten avseende sena betalningar, utan avsätt annan resurs för detta. Lämpligen sköter bolagets ekonomiansvarige dessa kontakter så att bolagets verksamhetsrelation med motparten inte försämras p.g.a. bristande betalningsrutiner hos kunden. Det kan ju vara så att bolagen i sig är rätt för varandra, men att bara betalningarna av en eller annan anledning fallerar.
  8. Inkasso-partner – För att sänka kostnaden för att själva hantera förfallna fordringar samt öka sannolikheten för betalning ska du ha en bra partner för dessa ärenden. Detta är ofta win-win för dig och din partner.
  9. Bind ej all överskottslikviditet – I välmående bolag kan det vid vissa perioder uppstå en överlikviditet. Självklart ska du söka maximal avkastning för denna, men var försiktig med att binda upp för mycket. Ta en diskussion med din bank för att få hjälp med detta.

Detta var några konkreta tips i hur du kan förbättra likviditeten i ert bolag. Det finns alldeles säkert många fler tips beroende på vilken verksamhet och ställning ert bolag har. Kontakta gärna mig för rådgivning kring detta.

Detta är inlägg 22 av 100 i min #blogg100-medverkan.

kassaflöde

Avskaffa revisionsplikten!

Posted on by

Du läste rätt. Avskaffa revisionsplikten! Kontroversiell inställning från en revisor, va? Låt mig förklara.

Det har länge pågått en debatt om vilken nivå revisionsplikten ska ligga på. Som jag skrivit om tidigare i inlägget ”Behöver jag revisor?” så har nivån de sista åren, väldigt förenklat, inneburit att bolag med lägre omsättning än 3Mkr inte behöver ha en vald revisor. Debatten blossade upp igen i samband med valrörelsen där Centerpartiet flaggade för ytterligare ”förenkling” för småföretagare vilket bl.a. skulle höja gränsen för revisionsplikt till en omsättning på 80Mkr (!). Gränsen på 80Mkr är dock inte särskilt kontroversiell m.h.t. att det är rådande EU-praxis för revisionsplikt.

Tyvärr var det många revisorskollegor i branschen som gick i taket avseende detta, men jag menar att detta måste angripas på ett helt annat sätt. Låt mig utveckla.

Det är alldeles klart att bolag som saknar revisor ofta inkommer med sämre årsredovisningar till Bolagsverket än de bolag som har en vald revisor. Som revisor sticker detta i ögonen då vi inte bara förlorar möjligheten att sälja våra tjänster utan även får se ett samhälle som mer och mer förlitar sig på felaktig information vilket med stor sannolikhet leder till ökad risk för konkurser, försämrad transparens och minskade skatteintäkter. Detta måste förstås utredas ordentligt först, men jag kan inte se att slutsatserna skulle vara andra. Det är väl då förståeligt att revisorerna går i taket när ännu fler, och förhållandevis stora, aktiebolag ska gå denna väg? Kanske, men låt oss ta det ett steg längre.

Vad har då hänt med dessa bristfälliga årsredovisningar som skickats till Bolagsverket? Några av dem har ratats och fått inkomma med rättelser och kompletteringar, men en stor mängd går faktiskt bara genom systemet och registreras. Må vara p.g.a. okunniga handläggare, semestertider eller annat. Men! Låt oss slå fast att Bolagsverket faktiskt inte är någon kontrollerande myndighet utan de säkerställer bara att årsredovisningarna inte saknar lagstadgad information. De stämmer sannerligen inte av att bolagets kundfordringar, leverantörsskulder, intäkter eller annan väsentlig information är korrekt och kan styrkas med underlag från verkligheten. De kan, med andra ord, registrera välförpackad skit utan någon som helst tvekan och utan att de gjort något fel.

Vad händer sen då? Jo. Kreditvärderingsinstituten snappar upp denna data från Bolagsverket och behandlar den i sina system. Det finns flera exempel på kreditvärderingsinstitut, men de vanligaste är UC (Upplysningscentralen), Soliditet, Bisnode m.fl. Kreditvärderingsinstituten sätter sedan kreditrating på företaget utifrån sina avancerade algoritmer, varav många använder räkenskapsinformationen från bolagets, av Bolagsverkets registrerade och kanske helt felaktiga, årsredovisning. Bl.a. använder företag, banker, Skatteverket m.fl. sedan denna information/förpackade skit för att fatta beslut som påverkar det enskilda företaget och i förlängningen samhället.

Mitt förslag är att kreditvärderingsinstituten, politikerna, banktjänstemän, företag, revisorernas branschorganisation FAR m.fl. ska verka för att bolag som har en vald revisor och revisionsberättelsens utformning ska få bättre kreditbetyg. Alla dessa aktörer, och säkert fler, har incitament för att information som är tillgänglig för alla ska vara korrekt. Det skulle t.o.m. kunna vara så långtgående att bolag som ej har valda revisorer inte får något betyg alls. Jag menar, kanske något partiskt, att detta är den enda utvägen då informationen från dessa bolag ändå inte är tillförlitlig. 

På detta vis får kreditvärderingsinstituten agera indikator för om företag är kreditvärdiga eller inte. Vi behöver då inte längre debattera kring revisionspliktens vara eller icke vara då detta blir självreglerande. Bara företag som har behov av revision och kreditrating kommer att ha vald revisor och de andra kommer inte spela någon roll eftersom de inte har några intressenter med intresse i bolaget. Revisorn blir då inte heller en bov i dramat, och en kostnad som man kan ”förenkla” hur som helst, utan en värdesatt och efterfrågad konsult hos bolagen.

Så vad tycker ni? Upp till debatt! Jag har inte alla svar, men detta tycker jag är genialt (helt subjektivt förstås).