större företag

Kassaflödesanalys i K2 och K3 – vad gäller?

Posted on by

Vad är en kassaflödesanalys? Kassaflödesanalysen är en del av ett företags årsredovisning och/eller en koncerns koncernredovisning. Den består av en uppställning som visar in- och utbetalningar under räkenskapsåret. Den fokuserar alltså mer på likvida flöden än på intäkter och kostnader som är hänförliga till räkenskapsåret, vilket ju är fokus i resultaträkningen. Genom att fokusera på likviditeten så är kassaflödesanalysen en viktig komplettering till informationen i resultat- och balansräkningen, som faktiskt gör att man kan förstå ett företag på ett helt annat sätt än genom att bara analysera resultat- och balansräkning. Inte minst banker och andra kreditinstitut fokuserar mycket på kassaflöden. Tidigare kallades kassaflödesanalys för övrigt för ”finansieringsanalys”.

Vilka behöver upprätta en kassaflödesanalys? Det är inte alla företag/koncerner som har krav på sig att upprätta en kassaflödesanalys. Större företag/koncerner, enligt Årsredovisningslagens definition (80Mkr omsättning m.m.) i ÅRL 1:3, är skyldiga att bifoga en kassaflödesanalys i sin års- och/eller koncernredovisning medan mindre företag får lov att göra det frivilligt.

K2 eller K3. Spelar det någon roll? Definitionen av större företag hänger ju även ihop med val av redovisningsregelverk där större företag har som krav att tillämpa K3 medan mindre företag får tillämpa K2, som är ett förenklingsregelverk, eller frivilligt tillämpa K3. Mindre företag som frivilligt tillämpar K3 behöver ej upprätta kassaflödesanalys, men får göra det frivilligt. Jag går inte in mer specifikt på skillnader mellan K2 och K3, eller för- och nackdelar med de olika regelverken, i detta inlägg. Det finns mycket material på nätet om detta redan, och eventuellt kan det återkomma här på bloggen längre fram i tiden, men inte nu utan här blir det fullt fokus på kassaflödesanalysen. Grunden för kassaflödesanalysen läggs alltså i Årsredovisningslagen medan den förtydligas i redovisningsregelverken K2 (kapitel 21) och K3 (kapitel 7). Se vidare Bokföringsnämndens Allmänna råd. Här finns även exempel på uppställningar. Jag kommer vidare främst att utgå från K3-regelverket där det är absolut vanligast med kassaflödesanalyser.

Kassaflödesanalysen kan upprättas utifrån två olika metoder; indirekt metod och direkt metod. Indirekt metod är absolut vanligast och har du läst börsbolagens årsredovisningar är det med största sannolikhet den indirekta metoden du sett. Indirekt metod är också den enda metod som är tillåten enligt K2. Kortfattat utgår indirekt metod från rörelseresultatet medan den direkta metoden utgår direkt från in- och utbetalningarna. I detta inlägg kommer jag utgå helt från den indirekta metoden.

Kassaflödena delas upp i och redovisas på 3 olika nivåer i kassaflödesanalysen: den löpande verksamheten, investeringsverksamheten och finansieringsverksamheten. Lite kortfattat särskiljer de sig såhär:

  • Den löpande verksamheten visar hur bra företaget/koncernen är på att skapa kassaflöde från sin/sina huvudsakliga verksamhet/er. I mindre företag är det inte ovanligt att detta utgörs av rörelseresultatet med återläggning av avskrivningar (som ju inte är ett kassaflöde i sig) som sedan justeras med årets förändringar av rörelsekapitalet. I större företag brukar det vara aktuellt med flera justeringar av poster som inte är kassaflödespåverkande.
  • Under investeringsverksamheten redovisas t.ex. kassaflöden hänförliga till inköp eller försäljning av tillgångar, aktier eller annat som inte normalt ses som löpande verksamhet.
  • Under finansieringsverksamheten framgår kassaflöden som kommer ur t.ex. förändring av lån, nyemission, erhållna aktieägartillskott etc.

På vilken nivå ska kassaflödet redovisas? Tekniken för att fördela kassaflödena till rätt nivå är relativt teknisk och större företag använder normalt sig av ett affärssystem som är programmerat för att fånga upp dessa transaktioner och isolera dem i kassaflödesanalysen. Det är inte alltid helt solklart vilka kassaflöden som hör till vilka nivåer och det får vi ofta frågor om i vår roll som rådgivare. Det finns t.ex. problematik när man ska redovisa factoring, koncernflöden, finansiell leasing, lån och krediter m.m. men ofta finns det stöd att få i regelverken.

Hur vet man om det blivit rätt då? Summan av kassaflödena ska sedan bli ”Årets kassaflöde” som i sin tur ska vara förändringen av företagets/koncernens likvida medel från det föregående räkenskapsåret (OBS! I vissa fall kan det bli nödvändigt med avvikelse från detta och då ska det redovisas i en not). Man kan således säga, något förenklat, att kassaflödesanalysen är en rejäl notupplysning till likvida medel i balansräkningen.

Bruttoredovisning är huvudregel i alla kassaflöden. Man får alltså inte kvitta olika kassaflöden mot varandra (nettoredovisning). Det finns vissa undantag som t.ex. klientmedel, förändring av checkräkningskredit samt särskilt stor omsättning av vissa finansiella tillgångar som ska nettoredovisas. Nettoredovisning ska också göras om omläggning av ett lån görs hos samma kreditgivare utan att det leder till någon transaktion på företagets likvidkonto och samma princip gäller om man t.ex. förvärvar en materiell anläggningstillgång genom ett avbetalningskontrakt eller vid finansiell leasing (K3 7.17).

Avslut! Detta är alltså lite tankar kring vad det innebär att upprätta en kassaflödesanalys. Det finns som sagt en mängd potentiella utmaningar här, beroende på typ av företag/koncern/verksamhet, men ofta går det att få ihop en relativt bra kassaflödesanalys med ganska enkla medel och det ger viktig information om i princip alla företag. Om ni vill ha stöttning alternativt få hjälp med en förenklad kassaflödesanalys för er verksamhet så hör av er så hjälper jag gärna till!

Koncernredovisning

Posted on by

Dags för lite skryt! Jag kan koncernredovisning.

Det är idag tyvärr många revisorer och redovisningskonsulter som inte behärskar tekniken för att ta fram en koncernredovisning. Det beror på att gränsen för då koncerner har krav på sig att upprätta koncernredovisning höjdes den 1 november 2010 då Årsredovisningslagen (ÅRL) ändrades. Kravet gäller nämligen endast ”större koncerner” som efter denna förändring är företag som uppfyller mer än ett av dessa krav två år i följd:

  • 50 medelantal anställda
  • 40 miljoner kronor i balansomslutning
  • 80 miljoner kronor i nettoomsättning

Tidigare gällde istället motsvarande, men med siffrorna 50/25/50 och bara några år före detta gällde gränserna 10 anställda och 24 miljoner i nettoomsättning (!). Som ni förstår är det en väldigt stor del av de dåvarande ”stora” koncernerna som nu är undantagna. Anledningen till höjningen är särskilt att förenkla för företagen och detta är förstås en förenkling då det många gånger kan vara förknippat med problem och kostnader att ta fram en koncernredovisning. Detta har också lett till att de nuvarande ”stora” företagen normalt har egna resurser såsom CFO, ekonomichefer etc. som upprättar dessa varpå revisorer och redovisningskonsulter inte får den äran.

Men, vi kan ju börja från början. Vad är en koncern? Aktiebolagslagen definierar detta i 1 kap. 11 § som att en koncern föreligger om ett moderföretag har minst ett dotterföretag. Dotterföretag definieras vidare som ett företag som ägs av ett annat företag som kontrollerar dotterföretaget med minst hälften av rösterna (ofta andelarna, men inte alltid). Även dotterdotterföretag osv. ingår i samma koncern om de uppfyller röstkravet. Detta kring vad som omfattas av koncernen, underkoncerner m.m. kan bli rätt tekniskt så det går jag inte in på här.

Vilka som sen ska upprätta en koncernredovisning framgår alltså, som nämnt ovan, av ÅRL. Vad är en koncernredovisning? En koncernredovisnings innehåll beskrivs i ÅRL och definieras bl.a. i 7 kap. 6 och 8 §:

”Koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen skall var för sig utgöra en sammanställning av balansräkningarna respektive resultaträkningarna för moderföretaget och de dotterföretag som omfattas av koncernredovisningen.”

”Koncernbalansräkningen, koncernresultaträkningen och noterna skall upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av ställningen och resultatet för de företag, betraktade som en enhet, som omfattas av koncernredovisningen.”

Det låter ju enkelt! Dock förekommer en hel del regler för att koncernredovisningen ska uppfylla kraven på överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande bild. Bl.a. är informationen om elimineringar mellan koncernföretag i 13 § och den om eliminering av andelar i dotterföretag i 19 § (förvärvsanalys) centrala. Detta för att s.k. ”koncerninterna” värden inte ska ge en felaktig bild av koncernen. Om ett moderföretag redovisar ett dotterföretags egna kapital i sin koncernbalansräkning får ju moderföretaget inte samtidigt redovisa andelar i samma dotterföretag. Inte heller får t.ex. moderföretaget ta upp den försäljning (omsättning) som skett till ett dotterföretag, utan bara ”extern” omsättning. Dessa poster och transaktioner måste alltså elimineras för att koncernen inte ska redovisa siffror som är ”kaka på kaka”.

Utöver detta ska tilläggas att koncerner är helt civilrättsliga företeelser och inte skatterättsliga. Koncerner beskattas inte, utan det gör bolagen vart och ett för sig. När detta redovisas i koncernredovisningen ger det vissa effekter som att t.ex. obeskattade reserver (periodiseringsfonder, överavskrivningar m.m.) fördelas i en del eget kapital och en del skatteskuld.

För att förtydliga hur bl.a. dessa elimineringar och andra vanliga koncernjusteringar ska göras så släppte dåvarande Redovisningsrådet (nedlagt 2007) en rekommendation som heter RR 1:00. Denna rekommendation har varit central i hur man arbetat med koncernredovisningar de senaste 15 åren. Framöver kommer dock K3 (Bokföringsnämndens Allmänna Råd 2012:1 – BFNAR 2012:1) kapitel 9 vara huvudregelverk för större delen av de koncerner som inte tillämpar K4, eller IFRS, i sin redovisning. Vissa (en del större) förändringar kommer ur detta, men de går jag inte in på i detalj här.

Vilka typer av problem kan man stöta på? Jag har varit behjälplig på konsultbasis vid framtagande av många koncernredovisningar. De har varit så enkla som ett litet moderföretag utan egentlig verksamhet som äger ett stort dotterföretag till 100%, men även betydligt knivigare med stegvisa förvärv, minoritetsintresse, intresseföretag, internvinster, underkoncerner, utländska dotterföretag, ändrade skattesatser etc. etc. För var och en av de koncernredovisningar jag har hjälpt till att ta fram så har jag stött på åtminstone ett problem som jag inte stött på tidigare, trots att jag tillämpat samma lagar och regelverk.

Att ha varit med att ta fram koncernredovisningar är nödvändigt för att jag som revisor ska få en förståelse kring dessa problem och därmed enklare kunna revidera koncernräkenskaper. Det har gett mig fantastiska verktyg för att kontrollera koncernredovisningars riktighet och förtydliga koncernmässigt värde för respektive dotterföretag. Tyvärr förekommer många koncernredovisningar med uppenbara fel som dolts i omräkningsdifferenser, goodwill, valutakursjusteringar, ändrade bolagsskattesatser m.m. Kreativiteten kan vara imponerande för de som inte har verktygen för att kunna säga emot den som tagit fram siffrorna.

Personligen tycker jag att en koncernredovisning är ett måste, även om koncernen inte är en ”stor” koncern, då mer än ett av bolagen bedriver någon form av verksamhet (alltså inte vid rent Holding- eller fastighetsbolag). Koncernsiffror är en förutsättning för att styrelse och intressenter (ägare, banker m.fl.) ska kunna bedöma hela koncernens förmåga, styra samt sätta in lönsamhets-, effektiviseringsåtgärder m.m. 

Behöver ni min hjälp? Jag kan hjälpa er med att ta fram er koncernredovisning – oavsett om ni uppfyller storlekskraven eller ej. Jag kan även hjälpa till med att syna er befintliga koncernredovisning för att se om det finns uppenbara felaktigheter i den eller ge er tips kring ert eget upprättande. Hör av er till mig så tittar vi på hur ni enklast får koll på era koncernräkenskaper.

Konsolidering

Konsolidering