Skillnad på revisor och redovisningskonsult

Vet du vad det är för skillnad på en revisor och en redovisningskonsult? Inte? Då är du inte ensam.

Undertecknad är ju t.ex. revisor (Auktoriserad), men ”egentligen” inte redovisningskonsult. Även om våra tjänster ofta tangerar varandra, så är de i grunden helt olika. Väldigt förenklat kan man säga att en redovisningskonsult tar fram redovisningen och att en revisor reviderar/granskar den.

Nu är jag ju inte redovisningskonsult, men jag ska ändå ge mig på en kortare beskrivning av både det och revisorns roll samt belysa en del stora skillnader:

Redovisningskonsulten

I ett lite större företag (fler än 15-20 anställda) har man oftast en anställd redovisningsperson som t.ex. redovisningsansvarig, redovisningschef, ekonomiansvarig, ekonomichef, CFO eller liknande titel. Dessa personer har bl.a. redovisningen som sitt ansvarsområde. I vissa företag av denna storlek, men särskilt i mindre företag än dessa, så är det vanligare att man anlitar en redovisningskonsult.

Redovisningskonsulten hjälper bl.a. företaget att bokföra alla affärshändelser enligt Bokföringslagen, hanterar löneredovisningen, gör avstämningar för månadsrapportering, upprättar och skickar in skattedeklarationer för mervärdesskatt (moms) och löneskatter (källskatt och sociala avgifter/arbetsgivaravgifter), upprättar bokslut och tar fram årsredovisning, inkomstdeklaration, kontrolluppgifter m.m. 

Alla, oavsett utbildning, har rätt att kalla sig ”redovisningskonsult” precis som att alla har rätt att kalla sig ”revisor” (läs mer om skyddade titlar i mitt inlägg ”Skillnad mellan godkänd och auktoriserad revisor – eller?”). Precis som på revisorssidan kan redovisningskonsulter bli Auktoriserade. Auktorisationen av redovisningskonsulter utförs av FAR och SRF. Auktorisationen av redovisningskonsulter har de senaste åren tuffats till avsevärt, även om den fortfarande är betydligt enklare än Auktorisationen för revisorer. Att kraven på de Auktoriserade redovisningskonsulterna höjts är en kombination av att redovisningskonsulter har fått ett större ansvar då revisionsplikten avskaffats för de minsta företagen samt att väldigt många redovisningskonsulter av den gamla skolan tyvärr hållit en mycket låg kvalitet.

Auktoriserade redovisningskonsulter kan avge en bokslutsrapport som fogas till årsredovisningen som tydliggör att arbetet gjorts av en auktoriserad redovisningskonsult samt att arbetet utförts enligt REKO (Svensk standard för redovisningstjänster). Tyvärr är det fortfarande få som avger denna rapport och det tror jag har med att göra att den inte blivit accepterad som kvalitetsstämpel av intressenter såsom banker, Skatteverket m.fl. Nackdelen med bokslutsrapporten är att den inte går att ändra från standardutformningen så som en revisionsberättelse gör. Den går alltså inte att göra ”oren”. Så antingen finns den där eller så finns den inte där. Detta går tyvärr att tolka som att väldigt många årsredovisningar, som upprättats av Auktoriserade redovisningskonsulter, inte upprättats i enlighet med REKO när de de facto gjort det.

Revisorn

Jag har genom åren skrivit mycket om vad en revisor (jag) gör och är, så det lämnar jag lite åt dig som läsare att förkovra dig i genom bl.a. inläggen:

Revisorn granskar årsredovisningen samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning av bolaget. I detta ingår bl.a. bokföring, löneredovisning, skatteredovisning, åtföljande av övriga lagar m.m. Revisorn avger en revisionsberättelse, som är en del av företagets årsredovisning, i vilken revisorn bl.a. uttalar sig om årsredovisningen och styrelsens och VD’ns ansvarsfrihet. Revisionsberättelsen kan vara enligt standardutformning (ren revisionsberättelse) eller ha vissa modifieringar (oren revisionsberättelse – anmärkningar, upplysningar etc.).

Naturligtvis är det även viktigt för en revisor att ha mycket god kunskap om redovisning eftersom denne bl.a. ska granska rutinerna kring redovisningen och de siffror som redovisningen skapat i företagets bokföring, bokslut och årsredovisning. Det är vanligt att revisorer under sin utbildning arbetar med redovisningstjänster för att lära sig detta ordentligt, och det har även jag gjort.

Övriga skillnader mellan revisorer och redovisningskonsulter

Utöver denna åtskillnad som upprättare och granskare, så finns det lite andra skillnader som är värda att belysa:

  • Lagstadgad revision – Vissa företag är enligt lag är skyldiga att välja en revisor. Den valda revisorn är ett av fyra bolagsorgan i den svenska bolagsstyrningen och registreras som vald revisor i offentligt register hos Bolagsverket. I inlägget ”Behöver jag revisor?” reder jag ut vilka företag det är som har lagkrav på sig att ha en vald revisor och vilka som inte behöver det. I många av de fall där det inte behövs en vald revisor är det istället mycket lämpligt att anlita en redovisningskonsult för att få säkerställt att man tänkt rätt i sin bokföring. Tyvärr har den avskaffade revisionsplikten för de minsta företagen medfört stora brister i bolagens årsredovisningar, vilket jag skrivit mer om i mitt inlägg ”Avskaffa revisionsplikten!”.
  • Pris-/löneskillnad – Jag får ofta frågor om jag kan hjälpa till med tjänster som är mer naturliga att anlita en redovisningskonsult för. I många fall kan jag det, men ofta är det betydligt lämpligare att anlita en redovisningskonsult då de är mer vana vid det arbetet än vad jag är (=gör det snabbare) och ofta har ett lägre timpris (=gör det billigare) än en revisor. Att en redovisningskonsult ofta har ett lägre timpris än en revisor hänger generellt sett ihop med att det krävs en något kortare utbildning att få sin titel samt att revisorn som bolagsorgan har ett större ansvar i sin rapportering än vad redovisningskonsulten har. Detta har även som följd att redovisningskonsulters löner generellt ligger lägre än revisorers.
  • Jävsregler – Det är inte i alla fall som revisorn kan erbjuda redovisningstjänster åt revisionskunder. Det finns jävsregler i Aktiebolagslagen och Revisorslagen som innebär att revisorn inte får granska sitt eget arbete, vilket i grunden förstås är positivt. Tyvärr skapar det problem för många företag, ofta mindre sådana (i Årsredovisningslagen ungefär definierat som mindre än 80Mkr omsättning/40Mkr balansomslutning/50 anställda), som tycker det är smidigt att anlita en och samma byrå för dessa närliggande tjänster. Dessa jävsregler menar jag är främst avsedda för de lite större företagen där det finns en samhällelig risk ifall något skulle vara väsentligt felaktigt. Självklart säger logiken att ju fler steg av granskning ett företag går genom, ju mindre risk är det att något fel slinker genom, men det måste ju finnas en rimlighet i detta. Det ska sägas att det idag finns förenklingsregler som gör att revisionsbyråer kan erbjuda vissa redovisningstjänster åt mindre företag, men dessa regler har på flera olika sätt inte riktigt hängt med i tiden och är därför mycket omdebatterade. Jag tror att det i framtiden kommer att förenklas så att alla mindre företag kommer att kunna anlita samma byrå för att få dessa tjänster utförda. Detta tror jag att alla tjänar på.
  • Utseende – Som revisor vill jag också, helt objektivt förstås, påpeka att revisorer är mycket snyggare, roligare, starkare och mer trevliga än redovisningskonsulter. Detta kan dock ha att göra med min fäbless för #revisorshumor 🙂

Skämt åsido! Hoppas att detta klargjort skillnaden mellan revisorer och redovisningskonsulter samt kanske väckt någon tanke kring vår bransch. Om du har någon fråga kring detta eller annat så är det bara att skriva i kommentarsfältet här eller kontakta mig via kontaktuppgifterna på sidan.

ILoveAudit

Vad är god revisionssed?

Jag har varit inne på detta område tidigare i mitt inlägg ”Räkenskapsår, god revisorssed och god revisionssed”, men jag vill nu särskilt förtydliga den goda revisionsseden.

Enligt Aktiebolagslagens 9 kapitel om revision framgår revisorns uppgifter enligt 3 §:

3 § Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.

Vad är då god revisionssed?

Först och främst finns några närliggande, men ändå vitt skilda, begrepp på revisions- och redovisningssidan som jag känner kan förtydligas något, nämligen god revisorssed och god redovisningssed:

God revisorssed – Enligt Revisorslagens 19 § framgår att en revisor ska iaktta god revisorssed. Som jag skrivit tidigare så arbetar vår branschorganisation FAR (Föreningen Auktoriserade Revisorer) löpande med att ta fram de ”yrkesetiska regler” vi har att förhålla oss till i vårt arbete och där ingår även den goda revisorsseden, bland andra intressanta regler såsom t.ex. revisorns tystnadsplikt som jag kommer att återkomma till längre fram. Den goda revisorsseden innebär bl.a. att revisorn alltid ska uppträda med gott omdöme och verka för att lagar inte överträds.

God redovisningssedBokföringslagens 4 kapitel 2 § kräver att bokföringen ska ske i enlighet med god redovisningssed. Begreppet finns även i Årsredovisningslagen. Bokföringsnämnden (BFN) är den statliga myndighet som har huvudansvaret för utvecklingen av god redovisningssed genom utgivande av allmänna råd m.m. Kortfattat så uttrycker BFN att god redovisningssed är allmänna råd och rekommendationer från normgivande organ, juridiska tolkningar av dessa råd och rekommendationer samt vedertagen företagspraxis. Mer om BFN’s allmänna råd och rekommendationer kan ni läsa om på deras hemsida samt möjligen i ett kommande inlägg här. Särskilt hett för tillfället är ju BFN’s framtagande av K-regelverken (K1, K2, K3 & K4). Även FAR ger ut redovisningsrekommendationer som anses vara god redovisningssed. Tidigare fanns även Redovisningsrådets Rekommendationer (RR), men Redovisningsrådet lades ned 2007, så även om dessa rekommendationer fortsatt hänvisas till i vissa avseenden så bör nuvarande regelverk i huvudsak täcka in dessa.

Och så, huvudnumret; God revisionssed – FAR uttrycker begreppet enkelt genom att ”god revisionssed är detsamma som god sed bland erfarna revisorer med stor integritet och professionellt omdöme”. Den goda seden styrs i sin tur av vår revisionsstandard som från den 1 januari 2011 heter ISA (International Standards on Auditing, tidigare RS – Revisionsstandard i Sverige).

ISA – International Standards on Auditing

ISA är FAR’s översättning av en, i närmare 100 länder gällande, global revisionsstandard och i denna framgår mer handgripligen hur vår arbetsinsats ska göras för varje uppdrag. ISA har tagits fram av IAASB (International Auditing and Assurance Standards Board) som är en del av den globala redovisnings- och revisionsorganisationen IFAC (International Federation of Accountants).

Översättningen omfattar ca. 500 (!) sidor, men kortfattat kan man dela in ISA-regelverket i huvudavsnitten: Uppgift och ansvar (200-serien), Planering och intern kontroll (300-400-serierna), Revisionsbevis (500-serien), Användning av annans arbete (600-serien), Slutsatser och rapportering (700-serien) samt Specialområden (800-serien). Detta är den s.k. ”röda tråden” i revisionsarbetet där man först definierar och förtydligar uppgiften som ska utföras och vem som har ansvaret för vilka delar sedan planerar hur revisionen ska genomföras. Därefter genomförs revisionen genom insamling av revisionsbevis och ev. användning av annans arbete för att slutligen rapporteras genom t.ex. en revisionsberättelse, som är vårt vanligaste ”intyg”.

Jag tänker inte gå djupare in på något område just nu, men vill dela med mig av alla ISA (såsom de översattes av FAR 2013) nedan. Därefter får ni gärna komma med önskemål om någon särskild ISA som jag kan fördjupa mig inom. Fördjupning kommer alldeles säkert längre fram, men tills vidare får ni hålla till godo med rubrikerna som ändå är en fingervisning om vad som är den goda revisionsseden.

200-299 Uppdrag och ansvar

ISA 200 Den oberoende revisorns övergripande mål samt utförandet av en revision enligt International Standards on Auditing

ISA 210 Villkor för revisionsuppdrag

ISA 220 Kvalitetskontroll för revision av finansiella rapporter

ISA 230 Dokumentation av revisionen

ISA 240 Revisorns ansvar avseende oegentligheter i en revision av finansiella rapporter

ISA 250 Beaktande av lagar och andra författningar vid revision av finansiella rapporter

ISA 260 Kommunikation med dem som har ansvar för företagets styrning

ISA 265 Kommunikation om brister i den interna kontrollen till dem som har ansvar för företagets styrning och företagsledningen

300–499 Planering och intern kontroll

ISA 300 Planering av revision av finansiella rapporter

ISA 315 Identifiera och bedöma riskerna för väsentliga felaktigheter genom att förstå företaget och dess miljö

ISA 320 Väsentlighet vid planering och utförande av en revision

ISA 330 Revisorns hantering av bedömda risker

ISA 402 Revisorns överväganden vid revision av företag som anlitar en servicebyrå

ISA 450 Utvärdering av felaktigheter som identifieras under revisionen

500–599 Revisionsbevis

ISA 500 Revisionsbevis

ISA 501 Revisionsbevis – särskilda överväganden för vissa poster

ISA 505 Externa bekräftelser

ISA 510 Förstagångsrevisioner – ingående balanser

ISA 520 Analytisk granskning

ISA 530 Revisionsmässiga urval

ISA 540 Granskning av uppskattningar i redovisningen, däribland av verkligt värde, samt upplysningar om uppskattningar

ISA 550 Närståendeförhållanden

ISA 560 Efterföljande händelser

ISA 570 Fortsatt drift

ISA 580 Skriftliga uttalanden

600–699 Användning av annans arbete

ISA 600 Särskilda överväganden– revision av koncernredovisningar (däribland arbete som utförs av revisorer för delar av koncernen)

ISA 610 Använda arbete som har utförts av internrevisionen

ISA 620 Användning av en specialist i revisionsarbetet

700–799 Slutsatser och rapportering

ISA 700 Bilda sig en uppfattning och uttala sig om finansiella rapporter

ISA 705 Modifierat uttalande i rapport från oberoende revisor

ISA 706 Stycken med upplysningar av särskild betydelse och stycken med övriga upplysningar i rapport från oberoende revisor

ISA 710 Jämförande information– jämförelsetal och jämförande finansiella rapporter

ISA 720 Revisorns ansvar avseende annan information i dokument som innehåller reviderade finansiella rapporter

800–899 Specialområden

ISA 800 Särskilda överväganden– revisioner av finansiella rapporter upprättade enligt ramverk för särskilt syfte

ISA 805 Särskilda överväganden– revisioner av enskilda finansiella rapporter och särskilda delar, konton eller poster i en finansiell rapport

ISA 810 Uppdrag att uttala sig om finansiella rapporter i sammandrag

Avslutning / debatt

Personligen tycker jag att det är en god idé att ha en god revisionssed med en så pass global prägel som ISA medför, särskilt vid arbete med kunder som har internationell verksamhet. På det viset vet man att en revision är en ISA-revision oavsett var den utförts. Men eftersom ISA gäller vid revision av såväl t.ex. Volvo, H&M, Telia m.fl. som för Lilla Korvståndet i Helsingborg AB (påhittat, tror jag…) så förstår ni säkert att det kan medföra problem eftersom ISA är så pass komplext och krävande.

Jag har tidigare skrivit att varje revision av ett aktiebolag innebär uppskattningsvis 3-5h grunddokumentation som blir som en typ av ”framkörningsavgift” (taxi-referens). Detta drabbar flera riktigt små bolag (t.ex. vilande eller Holding-bolag) hårt och det bär tyvärr ISA mycket av ansvaret för. Visserligen kan en del relevant information tas fram genom dessa moment, men mycket av dokumentationskraven här är helt meningslös. Det har därför efterfrågats en s.k. ”ISA Light” för de mindre företagen och bl.a. FAR’s generalsekreterare Dan Brännström återkommer ofta till detta. Jag välkomnar en sådan utveckling.

Förenklingar för aktiebolag

Den 6 februari i år lämnade regeringen en proposition till Riksdagen som ämnar förenkla Aktiebolagslagen (ABL).

Som jag nämnt tidigare har jag fått siffror på att ca. 700 av 750 paragrafer i ABL gäller SAMTLIGA bolag i Sverige, d.v.s. såväl Volvo som Kalles Korvstånd AB. Det finns alltså utrymme att förenkla för åtminstone mindre företag.

I denna proposition är det väl inga utomordentligt vanliga händelser i ett aktiebolag som behandlas, men det är positivt att styrelsens arbetsordning och skriftliga instruktioner föreslås tas bort för privata bolag. Detta är ofta bara en skrivbordsprodukt som inte används, och om den saknas gör den styrelsen till lagbrottslingar.

Bolagsverket har för övrigt en bra sammanfattning av ABL’s avsnitt om vad en styrelse och vad en VD gör.