Avskaffa revisionsplikten!

Du läste rätt. Avskaffa revisionsplikten! Kontroversiell inställning från en revisor, va? Låt mig förklara.

Det har länge pågått en debatt om vilken nivå revisionsplikten ska ligga på. Som jag skrivit om tidigare i inlägget ”Behöver jag revisor?” så har nivån de sista åren, väldigt förenklat, inneburit att bolag med lägre omsättning än 3Mkr inte behöver ha en vald revisor. Debatten blossade upp igen i samband med valrörelsen där Centerpartiet flaggade för ytterligare ”förenkling” för småföretagare vilket bl.a. skulle höja gränsen för revisionsplikt till en omsättning på 80Mkr (!). Gränsen på 80Mkr är dock inte särskilt kontroversiell m.h.t. att det är rådande EU-praxis för revisionsplikt.

Tyvärr var det många revisorskollegor i branschen som gick i taket avseende detta, men jag menar att detta måste angripas på ett helt annat sätt. Låt mig utveckla.

Det är alldeles klart att bolag som saknar revisor ofta inkommer med sämre årsredovisningar till Bolagsverket än de bolag som har en vald revisor. Som revisor sticker detta i ögonen då vi inte bara förlorar möjligheten att sälja våra tjänster utan även får se ett samhälle som mer och mer förlitar sig på felaktig information vilket med stor sannolikhet leder till ökad risk för konkurser, försämrad transparens och minskade skatteintäkter. Detta måste förstås utredas ordentligt först, men jag kan inte se att slutsatserna skulle vara andra. Det är väl då förståeligt att revisorerna går i taket när ännu fler, och förhållandevis stora, aktiebolag ska gå denna väg? Kanske, men låt oss ta det ett steg längre.

Vad har då hänt med dessa bristfälliga årsredovisningar som skickats till Bolagsverket? Några av dem har ratats och fått inkomma med rättelser och kompletteringar, men en stor mängd går faktiskt bara genom systemet och registreras. Må vara p.g.a. okunniga handläggare, semestertider eller annat. Men! Låt oss slå fast att Bolagsverket faktiskt inte är någon kontrollerande myndighet utan de säkerställer bara att årsredovisningarna inte saknar lagstadgad information. De stämmer sannerligen inte av att bolagets kundfordringar, leverantörsskulder, intäkter eller annan väsentlig information är korrekt och kan styrkas med underlag från verkligheten. De kan, med andra ord, registrera välförpackad skit utan någon som helst tvekan och utan att de gjort något fel.

Vad händer sen då? Jo. Kreditvärderingsinstituten snappar upp denna data från Bolagsverket och behandlar den i sina system. Det finns flera exempel på kreditvärderingsinstitut, men de vanligaste är UC (Upplysningscentralen), Soliditet, Bisnode m.fl. Kreditvärderingsinstituten sätter sedan kreditrating på företaget utifrån sina avancerade algoritmer, varav många använder räkenskapsinformationen från bolagets, av Bolagsverkets registrerade och kanske helt felaktiga, årsredovisning. Bl.a. använder företag, banker, Skatteverket m.fl. sedan denna information/förpackade skit för att fatta beslut som påverkar det enskilda företaget och i förlängningen samhället.

Mitt förslag är att kreditvärderingsinstituten, politikerna, banktjänstemän, företag, revisorernas branschorganisation FAR m.fl. ska verka för att bolag som har en vald revisor och revisionsberättelsens utformning ska få bättre kreditbetyg. Alla dessa aktörer, och säkert fler, har incitament för att information som är tillgänglig för alla ska vara korrekt. Det skulle t.o.m. kunna vara så långtgående att bolag som ej har valda revisorer inte får något betyg alls. Jag menar, kanske något partiskt, att detta är den enda utvägen då informationen från dessa bolag ändå inte är tillförlitlig. 

På detta vis får kreditvärderingsinstituten agera indikator för om företag är kreditvärdiga eller inte. Vi behöver då inte längre debattera kring revisionspliktens vara eller icke vara då detta blir självreglerande. Bara företag som har behov av revision och kreditrating kommer att ha vald revisor och de andra kommer inte spela någon roll eftersom de inte har några intressenter med intresse i bolaget. Revisorn blir då inte heller en bov i dramat, och en kostnad som man kan ”förenkla” hur som helst, utan en värdesatt och efterfrågad konsult hos bolagen.

Så vad tycker ni? Upp till debatt! Jag har inte alla svar, men detta tycker jag är genialt (helt subjektivt förstås).

  • Lasse Åkerblad

    Låt mej spinna vidare på ditt goda och försvarsbara förslag!

    En avskaffad revisionsplikt ger möjligheter till uppkomst av utbud av och efterfråga på andra säkerställandeuppdrag än ”revision”. Företagen kan mycket väl hålla sig på rätt lista vad gäller kreditvärderingsinstituten…

    Vi får en mångfald av tjänster!

    Idag ska en ”revision” utföras enligt ISA-standards – oberoende av om det gäller ett mikroföretag eller ett noterat bolag.

    Till en frivillig ISA-revision finns det redan nu många goda alternativ som företaget kan välja bland; och helt beroende av den egna situationen och krav från banker etc.

    En bra standard är ISRE 2400 Översiktlig granskning (eng. assurance review eller bara review). Dess nyligen uppdaterade version passar utmärkt för bolag som vill få sin årsredovisning granskad till lägre kostnad. I teorin är graden av säkerhet dess rapport ger åt användarna inte lika hög som i en ISA-revision men i de allra flesta fall tillräcklig. Graden av säkerheten (som här kallas ”meningsfull”) kan variera från post till post i redovisningen – helt beroende på vad rapporten skall användas till.

    Sen har vi ISRE 4400 där en auktoriserad revisor utför ett sk agreed-upon -uppdrag. Han säkerställer kanske bara vissa kritiska delar av årsredovisningen, poster eller funktioner där avgörande risk för fel finns (PIA, intäktsföringsprinciper etc.)

    Och mera alternativ finns! I ett ISRS 4410 -uppdrag (compilation) sammanställer en auktoriserad revisor årsredovisningen. Därefter ger han en rapport över sitt arbete. Rapporten är att jämföra med den bokslutsrapport som en auktoriserad redovisningskonsult avger.

    Och sen har vi ISAE 3000 där en auktoriserad revisor ge en rapport över annat än siffermaterial. Kanske bolagets rutiner, processer för redovisningen, interna kontroll och styrning etc.

    Och var ska vi i Norden dra gränsen för pliktens avskaffande?
    Visst, somliga av dessa duger även för plikt; Danmark har ISRE 2400 som alternativ till ISA-revisionen ända upp till Centerns gränsförslag…

    Du Kim, vad är ditt förslag här? 😉

    • Kim

      Bra kommentar om alternativen till ISA-revision! Min inställning är att inte ha några gränsvärden alls utan helt avskaffa plikten. På det viset kan samhället själv avgöra vart det krävs revision och vilken typ. Inte helt klar över följderna dock, så det behöver diskuteras, men principiellt borde det vara det bästa.

      • Lasse åkerblad

        Lite amerika över ditt förslag; bara börsbolag skall i ”public interest”s namn ha revision. En revision enligt SAS-standarden, som i mångt och mycket sammanfaller med vår ISA.

        ”Tomrummet” utanför en SAS-revision har där lett till alternativa tjänster, som revisorerna (CPA) erbjuder till de övriga, non-public interest -bolagen. Vi har ”review” och ”compilation”.

        Kunde en helt ”fri” revision på sikt leda till en likadan utveckling mot ett efterfrågestyrt tjänsteutbud här? Tyvärr kommer vi inte praktiken att kunna pröva ditt förslag helt ut! Här i EU börjar ju public interest -och därmed ISA-revision – vid max 12 m€ för icke noterade bolag. Men upp till den gränser – borde väl alternativen och följderna diskuteras!

  • Pingback: Vanliga fel i årsredovisningen - Revisor Helsingborg()

  • Pingback: Hur många uppdrag kan en revisor ha? - Revisor Helsingborg()