god revisionssed

Vad innebär löpande granskning och förvaltningsrevision?

Posted on by

Nu under hösten genomför vi revisorer ofta löpande granskning och förvaltningsrevision hos våra kunder. Vad innebär detta för det granskade företaget och blir det dyrare nu? Nej då, jag ska reda ut begreppen lite.

Till att börja med så har ca. 2/3 av Sveriges aktiebolag kalenderår som räkenskapsår, dvs. räkenskapsåret slutar den 31 december. Långt ifrån alla dessa har vald revisor som ska tillfoga sin revisionsberättelse till årsredovisningen, men i brist på annan statistik så är det i vart fall en fingervisning om att majoriteten av alla aktiebolag med vald revisor gör bokslut per den 31 december.

Då flera av dessa bolag förstås önskar bli klara med sitt bokslut så fort som möjligt efter årsskiftet så riskerar det för oss revisorer att uppstå en mängd med arbete som ska utföras kort efter årsskiftet. För att överbrygga detta så använder vi höstsäsongen, som av samma anledning som ovan normalt är lugnare för oss, till att fördela ut arbete – som ändå behöver utföras inom vårt revisionsuppdrag – till hela räkenskapsåret. Därmed leder detta normalt inte till en ökad kostnad för det granskade företaget utan i princip enbart till en högre servicenivå.

Löpande granskning, först och främst, omfattar egentligen alla granskningsinsatser som sker någon gång under året då inte den ordinarie bokslutsrevisionen är inplanerad. Bokslutsrevisionen fokuserar framförallt på bokslutet och årsredovisningen medan löpande granskning, eller löpande revision, fokuserar på rutiner hos företaget, resultatanalyser, kontoanalyser m.m. Oerhört slarvigt förenklat kan man säga att bokslutsrevisionen fokuserar på balansräkningen och den löpande revisionen fokuserar på resultaträkningen. Detta är förstås inte riktigt sant då resultat- och balansräkning förstås hänger ihop. Till detta kommer, inom vårt granskningsuppdrag, även förvaltningsrevision som går utmärkt att utföra vid den löpande revisionen.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg på bloggen om förvaltningsrevision, men jag tänkte lägga ut texten lite mer i detta inlägg för de som är intresserade av att veta mer om hur dessa moment kan gå till. Självklart anpassas de beroende på vilket företag som granskas, men jag tänkte gå genom grunderna och några exempel för de som är intresserade av att veta mer.

Förvaltningsrevision, grundar sig i det lagkrav (Aktiebolagslagen, ABL) som finns för styrelsen och eventuell verkställande direktör att svara för förvaltningen av bolagets angelägenheter. I detta ingår bokföringen, som flera normalt naturligt förknippar revisorn med, som en del men även övriga delar av bolagets styrning och kontroller. Enligt ABL 9:3 ska bolagets valda revisor granska även denna del och enligt ABL 9:33 ska revisorn i sin revisionsberättelse uttala sig om huruvida styrelsen och den verkställande direktören bör beviljas ansvarsfrihet eller ej.

Detta är ett exempel på hur vi kan uttala oss i vår revisionsberättelse:

Som underlag för mitt uttalande om ansvarsfrihet har jag utöver min revision av årsredovisningen granskat väsentliga beslut, åtgärder och förhållanden i bolaget för att kunna bedöma om styrelseledamöterna eller verkställande direktören är ersättningsskyldig mot bolaget. Jag har även granskat om styrelseledamöterna eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid med aktiebolagslagen, årsredovisningslagen eller bolagsordningen.

Det är förstås inte nödvändigtvis så att årsstämman (ägarna) är tvingade att lyssna på revisorns uttalande, utan de kan besluta om att bevilja ansvarsfrihet ändå, men oavsett så är detta en tung offentlig markering kring att något inte står rätt till i bolaget.

Så hur granskar man detta då? Då förvaltningsrevision inte är en naturlig del av vår goda revisionssed, ISA (läs mer om den här), då det är en relativt särsvensk företeelse så har vår branschorganisation FAR gett ut en rekommendation (RevR 209) kring hur förvaltningsrevisionen bör gå till. Denna är relativt omfattande och svår att återge såhär, men vanligt förekommande granskningsåtgärder i vår förvaltningsrevision är:

  • Diskussion med styrelse, VD och företagsledning om företagets rutiner (t.ex. fakturering, inköp, löner, bonus, tillstånd m.m.) samt test av dessa rutiner med hjälp av berörd personal.
  • Granskning av styrelseprotokoll, väsentliga beslut, eventuella tvister etc. för räkenskapsåret.
  • Granskning av väsentliga avtal kontra räkenskaper, bolagsordning, ägardirektiv, attestrutiner m.m.
  • Granskning av offentliga uppgifter såsom betalningsanmärkningar etc.
  • Granskning av aktiebok.
  • Granskning av skattedeklarationer och skattekonto.
  • Granskning av försäkringar.
  • IT-revision (vilket jag skrivit om tidigare här).

Ovanstående lista är förstås inte heltäckande, och flera moment utförs inte alltid, utan får anpassas beroende på vilket företag som granskas. Förvaltningsrevisionen kan vara ett svårt område då det uppstår en del bedömningsfrågor, men många av ovanstående granskningsåtgärder ger oss en bättre kännedom om företaget vilket gör att även vår bokslutsrevision kan utföras bättre och mer effektivt.

För er som orkat såhär långt hoppas jag att detta gett en bättre inblick i hur vi arbetar med löpande granskning och förvaltningsrevision. Om ni har funderingar så är det självklart bara att maila mig eller lägga en kommentar i kommentarsfältet.

Ny revisionsstandard för små företag (SASE)!

Posted on by

Det blåser friska vindar och en ny revisionsstandard är på väg att födas! Jag har fått möjligheten att vara en del av detta (se bildtext nedan) och tänkte berätta lite om vad som är på gång.

God revisionssed idag

Som jag skrivit om tidigare styrs god revisionssed av ett regelverk som branschen kommit överens om som heter ISA (International Standards On Auditing). Som framgår i inlägget är ISA också väldigt omfattande och sedan det infördes skarpt 1 januari 2011 har debatten om dess utformning pågått.

Kort bakgrund

För att nämna lite bakgrund om ISA så är det alltså en internationell revisionsstandard som används i många länder i världen för revision av såväl stora som små företag. ISA implementerades egentligen redan genom RS (Revisionsstandard i Sverige) som var en svensk översättning, och tillämpning, av ISA-regelverket. Från 2011 bestämdes dock att regelverket helt skulle harmoniera med ISA och en direktöversättning gjordes, vilken enligt undertecknad är oerhört formaliserad och svårläst.

ISA allt för omfattande

För mig som är relativt ny i branschen (snart 10 år), och som fick detta redan delvis genom högskolestudierna, så har ISA blivit vardag. Men jag har träffat på många revisorer som varit längre än mig i branschen som menar att ISA tar glädjen ur revisionen då mindre och mindre förtroende ges till revisorn och mer och mer arbete utförs genom att istället fylla i checklistor och uppfylla skall-krav (491 stycken!) som egentligen inte är relevanta för uppdraget. Det säger ju sig självt att ett regelverk som är tänkt att hantera revisionen i bolag som H&M, Volvo och Ericsson stöter på problem när det ska tillämpas på Lilla Aktiebolaget i Sverige AB med två anställda. 

600 sidor blir till 20 sidor

Som botemedel till detta kommer nu SASE (Standard for Audit of Small Entities)! Den goda revisionssed som tolkas i ISA och som där avhandlas på ca 600 (!) sidor har i första utkastet av SASE blivit 20 (!) sidor. Trots detta ska en revisionsberättelse, för huvuddelen av små företag, kunna avges med samma säkerhet som tidigare – och med en ökad tillit till revisorns professionella bedömning.

Fortsatt arbete

Nordiska Revisorsförbundet (NRF) och FAR arbetar just nu intensivt med att få genom denna revisionsstandard. Man har en mycket ambitiös och målinriktad tidplan och hoppas kunna få genom SASE redan 2016/2017. Dan Brännström skriver lite mer på sin blogg om arbetet med denna standard och arbetet med att få den accepterad hos olika instanser i Norden (och även i Världen). Inom kort är tanken att standarden ska gå ut på remissrunda till olika intressenter och min förhoppning är att de ser detta lika positivt som branschen.

SASE är bra för Världen!

Detta är inte bara bra för revisorerna och branschen. Jag vill påstå att det framförallt är bra för kunderna som inte längre kommer behöva betala för överdriven formalia utan istället kan få det mervärde de förtjänar av inspirerade och professionella revisorer som kan deras verksamhet.

Revisionerna kommer att bli mer företagsanpassade och ännu bättre vilket kommer att ge ytterligare smörjmedel för företagandet vilket gör denna revisionsstandard bra för hela Sverige (och Norden – och sen kanske Världen?). Nåja, kanske lite överdrivet, men som ni förstår är detta ett gigantiskt kliv i rätt riktning som jag och många med mig är mycket positiva till!

Jag kommer att dela med mig mer av detta arbete så fort jag nås av nyheter.

Detta är inlägg 80 av 100 i min #blogg100-medverkan.

SASE

(Den 22 april träffades en svensk fokusgrupp för att diskutera SASE i syfte att lyfta fram och bearbeta möjligheter och utmaningar med SASE. Här syns några av ”Twitter-revisorerna”, med Twitter-länkar, Bengt Skough (arbetar med revisionsfrågor för mindre företag hos FAR), Dan Brännström (generalsekreterare i FAR), Lars Ekman (Infälld, revisor på PwC i Umeå), Kim Lavin (jag…) och Erik Emilsson (VD på Revideco))

Vad betyder revisionsberättelsen?

Posted on by

Revisionsberättelsen är slutmålet för en ISA-revision enligt god revisionssed. Det är en kvittens på att ett företag och en årsredovisning, i allt väsentligt, går att lita på.

I revisionsberättelsen uttalar revisorn sig om årsredovisningen, balans- och resultatrapporten samt huruvida styrelsen och verkställande direktören bör beviljas ansvarsfrihet för räkenskapsåret eller inte. Dessa uttalanden ger ägarna en vägledning (inte bindande) kring hur de ska fatta sina beslut på årsstämman.

Bolagsverket granskar inte innehållet i årsredovisningen

Finns ingen revisionsberättelse, som kan vara fallet för mindre och nystartade företag, så kan det som står i årsredovisningen vara sant, men det finns ingen som intygar det. Bolagsverket, som ju bara registrerar detta, granskar inte mer än själva uppställningsformen – inte innehållet. Det finns alltså möjlighet för de med smutsigt mjöl i påsen att blåsa upp omsättning, vinster och andra viktiga tal utan att någon säger emot dem. De kan sedan, utifrån dessa påhittade siffror, få positiv rating hos flera kreditvärderingsinstitut vilket kan leda till att någon kreditgivare, investerare eller annat kan fatta helt felaktiga beslut. Detta har redan hänt och kommer att hända igen.

Läs först och främst påteckningen i årsredovisningen

För några år sedan ändrades utseendet på revisionsberättelsen ganska drastiskt. Beroende på vilken mall man använde så kunde detta för många innebära bl.a. att en ”ren revisionsberättelse” (enligt standardutformning) blev på två sidor istället för en som tidigare. De flesta slutade i samband med detta också kursivera text som var ”oren”, vilket gav en kritik om att revisionsberättelsen blev väldigt svårläst.

I samband med detta kampanjade branschen lite grann och försökte beskriva hur revisionsberättelsen skulle läsas, men konsensus landade rätt snabbt i att intressenterna skulle läsa revisorspåteckningen i årsredovisningen (sista sidan, vid underskrifterna) istället för att läsa revisionsberättelsen. Det ska nämligen framgå i påteckningen om revisionsberättelsen avviker från standardutformningen (är oren). Om den sen är oren så kan man ta itu med revisionsberättelsen, förslagsvis med hjälp av en revisor som hjälper till att förstå vad som inte står rätt till.

Ny revisionsberättelse igen?

Nu när intressenterna och branschen börjat vänja sig vid denna revisionsberättelsen så kommer det en ny (först och främst för börsnoterade företag). Den ska alltså bli mer ännu mer fyllig, företagsspecifik samt lyfta fram de särskilda utmaningarna (KAM – Key Audit Matters) med revisionen i det reviderade bolaget.

Själva grundtanken tycker jag är bra, särskilt för noterade bolag, men praktiskt tror jag att denna revisionsberättelse kommer bli något av en mardröm. Jag tror att rädslan att skada bolaget kommer att göra branschen väldigt försiktig i denna rapportering, och då kommer kanske värdet inte vara detsamma som i teorin. Detta är lite synd tycker jag då det återigen skapar en otrygghet hos intressenterna.

Vad tycker du som intressent? Less is more? Eller more is more?

Detta är inlägg 73 av 100 i min #blogg100-medverkan.

revisionsberättelse

Jag i tidningen – igen!

Posted on by

Så har jag hamnat i tidningen igen!

Senast det begav sig var det inför valet i Helsingborgs Dagblad, HD.

Denna gång är det vår branschtidning Balans som velat lyfta upplagan genom att pryda en sida med mig. Man har problematiserat den framtidsstudie som Kairos Future gjort åt FAR: Framtidens rådgivning, redovisning och revision – En resa mot år 2025.

I studien lyfts bl.a. fram att nedanstående data borde vara ett problem:

Förståelse

Företagen tror sig alltså veta vad en revision är och vad en revisor gör medan revisorerna, med stor majoritet, säger att kunden inte har förståelse för vad en revisor gör.

Detta ville FAR lyfta fram i en debattartikel i senaste numret av tidningen och den blev såhär:

Kim_i_tidningen

Jag tror att många revisorer känner sig tyngda av den goda revisionsseden, ISA (Läs mer i ett tidigare inlägg), vilket skapar en ökad komplexitet i något som borde vara självklart för kunden. I övrigt får mina svar tala för sig själv.

Något som är positivt är att det just nu arbetas med en ny revisionsstandard för små företag. Förhoppningsvis möjliggör denna standard en smalare dokumentation vilket kan gynna såväl kunden som revisorn och därmed också branschen.

Detta är inlägg 32 av 100 i min #blogg100-medverkan.

Revisorns tystnadsplikt

Posted on by

En av de viktigaste skyldigheterna för mig som revisor är tystnadsplikten. Tystnadsplikten är nödvändig för att mina kunder ska känna att de kan avslöja privata angelägenheter rörande dem själva eller deras bolag. De ska aldrig känna någon oro att någon annan får den informationen direkt eller indirekt från mig.

Revisorns tystnadsplikt

Jag har berört revisorns tystnadsplikt tidigare när jag skrev om god revisionssed där jag beskrev god revisorssed som lagstadgar tystnadsplikten i Revisorslagens 26 §:

”En revisor får inte, till fördel för sig själv eller till skada eller nytta för någon annan, använda uppgifter som revisorn har fått i sin yrkesutövning. Revisorn får inte heller obehörigen röja sådana uppgifter. Revisorn ska se till att biträde till honom eller henne iakttar dessa föreskrifter.”

Vid min revision av Aktiebolag (som utgör huvuddelen av mina kunder) förtydligas tystnadsplikten i Aktiebolagslagens 9 kapitel 41 §:

”Revisorn får inte till en enskild aktieägare eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som revisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.”

Men huvuddelen av de ställningstagande som rör tystnadsplikten förtydligas i de yrkesetiska regler som revisorer har att förhålla sig till i FAR’s ”EtikR 1 Yrkesetiska regler”. Där framgår också viktiga detaljer såsom att tystnadsplikten gäller vid alla typer av uppdrag som en revisor utför, och alltså inte enbart revisionsuppdrag. Tystnadsplikten omfattar också tiden efter det att uppdraget upphört.

Detta är väl inget konstigt? Jo, ibland. Mot revisorns tystnadsplikt står nämligen revisorns upplysningsskyldighet eller upplysningsplikt. De yrkesetiska reglerna ovan ger vägledning i en del olika fall där konflikt mellan dessa två ytterligheter kan uppstå. Den mest självklara situationen som kan uppstå är när bolaget gjort sig skyldig till något som jag som revisor måste anmärka på i min revisionsberättelse. Det kan vara t.ex. något som är fel i ett bokslut, att betalning av skatter och avgifter inte skötts på rätt sätt eller att årsredovisningen inte upprättats i tid. Det kan också vara så att någon annan statlig myndighet, t.ex. Skatteverket, fattat ett beslut som kräver att jag ska lämna ut informationen. Det som genomsyrar dessa krav på upplysningsskyldighet är att jag alltid ska verka för att inte mer information än nödvändigt lämnas när det kan leda till onödig skada för kunden.

Skulle revisorn göra sig skyldig till brott mot tystnadsplikten så kan denne göras skadeståndsskyldig och det är självklart att revisorn sitter inne med information som på flera olika tänkbara sätt kan medföra skada för kunden. Jag som revisor vill självklart att jag ska få all information jag önskar när jag utför ett uppdrag åt en kund och då är förtroendet för mig avgörande. Nyckeln till detta förtroende är tystnadsplikten som jag och andra revisorer värderar oerhört högt.

Vad är god revisionssed?

Posted on by

Jag har varit inne på detta område tidigare i mitt inlägg ”Räkenskapsår, god revisorssed och god revisionssed”, men jag vill nu särskilt förtydliga den goda revisionsseden.

Enligt Aktiebolagslagens 9 kapitel om revision framgår revisorns uppgifter enligt 3 §:

3 § Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.

Vad är då god revisionssed?

Först och främst finns några närliggande, men ändå vitt skilda, begrepp på revisions- och redovisningssidan som jag känner kan förtydligas något, nämligen god revisorssed och god redovisningssed:

God revisorssed – Enligt Revisorslagens 19 § framgår att en revisor ska iaktta god revisorssed. Som jag skrivit tidigare så arbetar vår branschorganisation FAR (Föreningen Auktoriserade Revisorer) löpande med att ta fram de ”yrkesetiska regler” vi har att förhålla oss till i vårt arbete och där ingår även den goda revisorsseden, bland andra intressanta regler såsom t.ex. revisorns tystnadsplikt som jag kommer att återkomma till längre fram. Den goda revisorsseden innebär bl.a. att revisorn alltid ska uppträda med gott omdöme och verka för att lagar inte överträds.

God redovisningssed – Bokföringslagens 4 kapitel 2 § kräver att bokföringen ska ske i enlighet med god redovisningssed. Begreppet finns även i Årsredovisningslagen. Bokföringsnämnden (BFN) är den statliga myndighet som har huvudansvaret för utvecklingen av god redovisningssed genom utgivande av allmänna råd m.m. Kortfattat så uttrycker BFN att god redovisningssed är allmänna råd och rekommendationer från normgivande organ, juridiska tolkningar av dessa råd och rekommendationer samt vedertagen företagspraxis. Mer om BFN’s allmänna råd och rekommendationer kan ni läsa om på deras hemsida samt möjligen i ett kommande inlägg här. Särskilt hett för tillfället är ju BFN’s framtagande av K-regelverken (K1, K2, K3 & K4). Även FAR ger ut redovisningsrekommendationer som anses vara god redovisningssed. Tidigare fanns även Redovisningsrådets Rekommendationer (RR), men Redovisningsrådet lades ned 2007, så även om dessa rekommendationer fortsatt hänvisas till i vissa avseenden så bör nuvarande regelverk i huvudsak täcka in dessa.

Och så, huvudnumret; God revisionssed – FAR uttrycker begreppet enkelt genom att ”god revisionssed är detsamma som god sed bland erfarna revisorer med stor integritet och professionellt omdöme”. Den goda seden styrs i sin tur av vår revisionsstandard som från den 1 januari 2011 heter ISA (International Standards on Auditing, tidigare RS – Revisionsstandard i Sverige).

ISA – International Standards on Auditing

ISA är FAR’s översättning av en, i närmare 100 länder gällande, global revisionsstandard och i denna framgår mer handgripligen hur vår arbetsinsats ska göras för varje uppdrag. ISA har tagits fram av IAASB (International Auditing and Assurance Standards Board) som är en del av den globala redovisnings- och revisionsorganisationen IFAC (International Federation of Accountants).

Översättningen omfattar ca. 500 (!) sidor, men kortfattat kan man dela in ISA-regelverket i huvudavsnitten: Uppgift och ansvar (200-serien), Planering och intern kontroll (300-400-serierna), Revisionsbevis (500-serien), Användning av annans arbete (600-serien), Slutsatser och rapportering (700-serien) samt Specialområden (800-serien). Detta är den s.k. ”röda tråden” i revisionsarbetet där man först definierar och förtydligar uppgiften som ska utföras och vem som har ansvaret för vilka delar sedan planerar hur revisionen ska genomföras. Därefter genomförs revisionen genom insamling av revisionsbevis och ev. användning av annans arbete för att slutligen rapporteras genom t.ex. en revisionsberättelse, som är vårt vanligaste ”intyg”.

Jag tänker inte gå djupare in på något område just nu, men vill dela med mig av alla ISA (såsom de översattes av FAR 2013) nedan. Därefter får ni gärna komma med önskemål om någon särskild ISA som jag kan fördjupa mig inom. Fördjupning kommer alldeles säkert längre fram, men tills vidare får ni hålla till godo med rubrikerna som ändå är en fingervisning om vad som är den goda revisionsseden.

200-299 Uppdrag och ansvar

ISA 200 Den oberoende revisorns övergripande mål samt utförandet av en revision enligt International Standards on Auditing

ISA 210 Villkor för revisionsuppdrag

ISA 220 Kvalitetskontroll för revision av finansiella rapporter

ISA 230 Dokumentation av revisionen

ISA 240 Revisorns ansvar avseende oegentligheter i en revision av finansiella rapporter

ISA 250 Beaktande av lagar och andra författningar vid revision av finansiella rapporter

ISA 260 Kommunikation med dem som har ansvar för företagets styrning

ISA 265 Kommunikation om brister i den interna kontrollen till dem som har ansvar för företagets styrning och företagsledningen

300–499 Planering och intern kontroll

ISA 300 Planering av revision av finansiella rapporter

ISA 315 Identifiera och bedöma riskerna för väsentliga felaktigheter genom att förstå företaget och dess miljö

ISA 320 Väsentlighet vid planering och utförande av en revision

ISA 330 Revisorns hantering av bedömda risker

ISA 402 Revisorns överväganden vid revision av företag som anlitar en servicebyrå

ISA 450 Utvärdering av felaktigheter som identifieras under revisionen

500–599 Revisionsbevis

ISA 500 Revisionsbevis

ISA 501 Revisionsbevis – särskilda överväganden för vissa poster

ISA 505 Externa bekräftelser

ISA 510 Förstagångsrevisioner – ingående balanser

ISA 520 Analytisk granskning

ISA 530 Revisionsmässiga urval

ISA 540 Granskning av uppskattningar i redovisningen, däribland av verkligt värde, samt upplysningar om uppskattningar

ISA 550 Närståendeförhållanden

ISA 560 Efterföljande händelser

ISA 570 Fortsatt drift

ISA 580 Skriftliga uttalanden

600–699 Användning av annans arbete

ISA 600 Särskilda överväganden– revision av koncernredovisningar (däribland arbete som utförs av revisorer för delar av koncernen)

ISA 610 Använda arbete som har utförts av internrevisionen

ISA 620 Användning av en specialist i revisionsarbetet

700–799 Slutsatser och rapportering

ISA 700 Bilda sig en uppfattning och uttala sig om finansiella rapporter

ISA 705 Modifierat uttalande i rapport från oberoende revisor

ISA 706 Stycken med upplysningar av särskild betydelse och stycken med övriga upplysningar i rapport från oberoende revisor

ISA 710 Jämförande information– jämförelsetal och jämförande finansiella rapporter

ISA 720 Revisorns ansvar avseende annan information i dokument som innehåller reviderade finansiella rapporter

800–899 Specialområden

ISA 800 Särskilda överväganden– revisioner av finansiella rapporter upprättade enligt ramverk för särskilt syfte

ISA 805 Särskilda överväganden– revisioner av enskilda finansiella rapporter och särskilda delar, konton eller poster i en finansiell rapport

ISA 810 Uppdrag att uttala sig om finansiella rapporter i sammandrag

Avslutning / debatt

Personligen tycker jag att det är en god idé att ha en god revisionssed med en så pass global prägel som ISA medför, särskilt vid arbete med kunder som har internationell verksamhet. På det viset vet man att en revision är en ISA-revision oavsett var den utförts. Men eftersom ISA gäller vid revision av såväl t.ex. Volvo, H&M, Telia m.fl. som för Lilla Korvståndet i Helsingborg AB (påhittat, tror jag…) så förstår ni säkert att det kan medföra problem eftersom ISA är så pass komplext och krävande.

Jag har tidigare skrivit att varje revision av ett aktiebolag innebär uppskattningsvis 3-5h grunddokumentation som blir som en typ av ”framkörningsavgift” (taxi-referens). Detta drabbar flera riktigt små bolag (t.ex. vilande eller Holding-bolag) hårt och det bär tyvärr ISA mycket av ansvaret för. Visserligen kan en del relevant information tas fram genom dessa moment, men mycket av dokumentationskraven här är helt meningslös. Det har därför efterfrågats en s.k. ”ISA Light” för de mindre företagen och bl.a. FAR’s generalsekreterare Dan Brännström återkommer ofta till detta. Jag välkomnar en sådan utveckling.

Räkenskapsår, god revisorssed och god revisionssed

Posted on by

Det börjar närma sig den siste augusti. Trots att denna revisorn har semester börjar redan planeringen inför vad som komma skall kring månadsskiftet.

Jag kommer inom kort att beskriva några av de mer intressanta momenten jag gör inför vissa månadsskiften i detalj, men först vill jag ge lite bakgrund till vilka månadsskiften som är särskilt intressanta samt vilka lagar och regler jag förhåller mig till i mitt arbete. Jag hoppas att detta sedan kan ge en bättre förståelse för vilka specifika granskningsinsatser som görs under revisionens gång och varför.

Bakgrund månadsskifte / räkenskapsår

Större delen av de bolag jag arbetar med avslutar sitt räkenskapsår med bokslut för kalenderåret, den 31 december, men några bolag har valt att istället tillämpa ett så kallat brutet räkenskapsår. Genom ändringen i Bokföringslagen som trädde i kraft den 1 januari 2011, och som var en del av den borgerliga regeringens proposition om Enklare redovisning, kan man numera bryta sitt räkenskapsår vilken månad man vill. Tidigare har främst bokslut per den 30 april, 30 juni & 31 augusti tillåtits. Majoriteten av de kunder jag arbetar med som har brutna räkenskapsår ligger därför fortsatt kvar som ”fyror”, ”sexor” eller ”åttor” som jag och mina kollegor i branschen kallar dem. Det kan finnas flera olika anledningar till att ha ett brutet räkenskapsår. Några av de jag arbetar med har t.ex. en stor del av sin försäljning i julhandeln och föredrar därför att inte stänga sitt räkenskapsår just då eftersom bl.a. den administrativa delen av verksamheten redan är fullt sysselsatt med löpande arbetsuppgifter.

Bakgrund god revisorssed / god revisionssed

En av de mest grundläggande bestämmelserna för hur jag ska arbeta som revisor är Revisorslagen. I denna framgår vilka mina skyldigheter är och en stor del av min praktiska vardag stadgas i 19 §: ”En revisor skall iaktta god revisorssed”. Vad är då god revisorssed? Vår branschorganisation FAR arbetar löpande med att ta fram de yrkesetiska regler vi har att förhålla oss till i vårt arbete och där ingår även den goda revisorsseden, bland andra intressanta regler såsom t.ex. revisorns tystnadsplikt. Den goda revisorsseden innebär bl.a. att jag alltid ska uppträda med ett gott omdöme och verka för att lagar inte överträds på något sätt. Den goda revisorsseden gäller alltså generellt och inte för specifika revisionsuppdrag.

Då jag främst arbetar med aktiebolag så är en av de lagar jag arbetar mycket med självklart Aktiebolagslagen. I denna framgår, i 9 kap. 3 § om revisorns uppgifter, att: ”Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.” Vad är då god revisionssed? FAR uttrycker begreppet enkelt genom att ”god revisionssed är detsamma som god sed bland erfarna revisorer med stor integritet och professionellt omdöme”. Den goda seden styrs i sin tur av vår revisionsstandard som från den 1 januari 2011 heter ISA (International Standards on Auditing, tidigare RS – Revisionsstandard i Sverige). ISA är en översättning av en internationellt gällande revisionsstandard och i denna framgår mer handgripligen hur vår arbetsinsats ska göras.

Mer om särskilda moment från ISA kopplat till övrig lagstiftning följer inom kort. Härnäst kommer jag t.ex. att redogöra för ett intressant revisionsbevis (ISA 500) genom kontrollinventering av varulager och kontanter.