Investeraravdrag för börsaktier? Går det? Ja!

Går det att få investeraravdrag för köp av börsaktier? Ja, det gör det. Så här ska du tänka.

Jag skrev för lite mer än ett år sen inlägget ”Glöm inte investeraravdraget!”. Det är relativt få som använt möjligheten för att få ett avdrag uppgående till ca 650.000 kronor per år. Det är även många som inte tänker på att avdraget gäller även för vissa börsaktier.

Förutsättningarna för att få avdraget klargörs hos Skatteverket. Här anges att aktier som är upptagna för handel på en ”reglerad marknad” är undantagna för avdraget oavsett villkor. Dock är definitionen på ”reglerad marknad” idag bara listor på Nasdaq Stockholm och NGM Equity. Här ingår dock t.ex. inte Aktietorget, First North eller Nordic MTF, så om du investerat pengar här och uppfyller övriga förutsättningar på länken ovan så ska du göra avdrag i din privata inkomstdeklaration.

godkand-investeringsavdrag

 

Förslag om ny bolagsskatt

Företagsskattekommittén har lämnat ett relativt drastiskt förslag om ny metod för beskattning av aktiebolag.

Förslaget innebär i korthet en bolagsskatt om 16,5% mot dagens 22% (!). Dock ska negativa finansnetton (grovt förenklat: mer räntekostnader än ränteintäkter) ej ges avdrag för alls. Dessa ersätts istället av ett s.k. finansieringsavdrag om 25% av ett bolags skattemässiga resultat.

De nya reglerna föreslås gälla från 1 januari 2016.

Återstår att se vilka effekter detta ger om det klubbas. Man kan misstänka lite politiska motsättningar kring detta.

En mycket kort analys ger att detta bör medföra att obelånade och lönsamma företag får en skaplig bonus! Bolag som överväger att låna till större och riskfyllda investeringar bör däremot ligga lite lågt ett tag. Fastighetsbolag och andra bolag med hög belåning kommer inte att jubla över detta.

Twitter-revisor / #revisorshumor

För de som inte noterat det bland mina kontaktuppgifter här eller på mitt digitala visitkort, www.KimLavin.se, så är jag trots strikt tystnadsplikt en ganska flitig Twitter-användare.

Jag kallar mig för @RevisorLavin och twittrar om ekonomi, IT, sport och annat. Jag blandar högt med lågt, med en tydlig förkärlek för det sistnämnda.

Det är alldeles klart att du som inte hittat hashtaggen #revisorshumor ännu inte riktigt har levt!

OBS! Varning för ordvitsar!

20140530-171634-62194025.jpg

Revisorns tystnadsplikt

En av de viktigaste skyldigheterna för mig som revisor är tystnadsplikten. Tystnadsplikten är nödvändig för att mina kunder ska känna att de kan avslöja privata angelägenheter rörande dem själva eller deras bolag. De ska aldrig känna någon oro att någon annan får den informationen direkt eller indirekt från mig.

Revisorns tystnadsplikt

Jag har berört revisorns tystnadsplikt tidigare när jag skrev om god revisionssed där jag beskrev god revisorssed som lagstadgar tystnadsplikten i Revisorslagens 26 §:

”En revisor får inte, till fördel för sig själv eller till skada eller nytta för någon annan, använda uppgifter som revisorn har fått i sin yrkesutövning. Revisorn får inte heller obehörigen röja sådana uppgifter. Revisorn ska se till att biträde till honom eller henne iakttar dessa föreskrifter.”

Vid min revision av Aktiebolag (som utgör huvuddelen av mina kunder) förtydligas tystnadsplikten i Aktiebolagslagens 9 kapitel 41 §:

”Revisorn får inte till en enskild aktieägare eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som revisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.”

Men huvuddelen av de ställningstagande som rör tystnadsplikten förtydligas i de yrkesetiska regler som revisorer har att förhålla sig till i FAR’s ”EtikR 1 Yrkesetiska regler”. Där framgår också viktiga detaljer såsom att tystnadsplikten gäller vid alla typer av uppdrag som en revisor utför, och alltså inte enbart revisionsuppdrag. Tystnadsplikten omfattar också tiden efter det att uppdraget upphört.

Detta är väl inget konstigt? Jo, ibland. Mot revisorns tystnadsplikt står nämligen revisorns upplysningsskyldighet eller upplysningsplikt. De yrkesetiska reglerna ovan ger vägledning i en del olika fall där konflikt mellan dessa två ytterligheter kan uppstå. Den mest självklara situationen som kan uppstå är när bolaget gjort sig skyldig till något som jag som revisor måste anmärka på i min revisionsberättelse. Det kan vara t.ex. något som är fel i ett bokslut, att betalning av skatter och avgifter inte skötts på rätt sätt eller att årsredovisningen inte upprättats i tid. Det kan också vara så att någon annan statlig myndighet, t.ex. Skatteverket, fattat ett beslut som kräver att jag ska lämna ut informationen. Det som genomsyrar dessa krav på upplysningsskyldighet är att jag alltid ska verka för att inte mer information än nödvändigt lämnas när det kan leda till onödig skada för kunden.

Skulle revisorn göra sig skyldig till brott mot tystnadsplikten så kan denne göras skadeståndsskyldig och det är självklart att revisorn sitter inne med information som på flera olika tänkbara sätt kan medföra skada för kunden. Jag som revisor vill självklart att jag ska få all information jag önskar när jag utför ett uppdrag åt en kund och då är förtroendet för mig avgörande. Nyckeln till detta förtroende är tystnadsplikten som jag och andra revisorer värderar oerhört högt.

Allmänt råd om bokföring

Bokföringsnämnden (BFN) släppte den 5 december ett allmänt råd med tillhörande vägledning. Se dokumenten hos BFN.

Det är positivt att generella regler ur Bokföringslagen om t.ex. löpande bokföring, verifikationer, arkivering, anläggningsregister m.m. tydliggörs och exemplifieras genom dessa samlade dokument. Bra jobbat BFN!

Till Emma från pappa

(oerhört inspirerad av Dale Carnegies “Father Forgets”)

Emma – du sover nu med din söta lilla hand inkilad under din haka och med dina blonda lockar fastklistrade mot din sömnvarma panna. Jag har smugit mig in i ditt sovrum. För några minuter sen när jag satt i vardagsrummet och tittade på TV blev jag översköljd av en våg av ånger. Skyldigt sitter jag nu bredvid din lilla säng.

Jag har varit orättvis mot dig idag. Jag påpekade flera fel hos dig redan vid frukosten; Du spillde ut din mjölk. Du ville inte äta upp din macka. Du tog dessutom alldeles för mycket smör på den. Du ville inte heller sitta still utan sprang omkring hela tiden trots att jag flera gånger sa åt dig att sitta ner.

Jag skällde sen på dig, när du gjorde dig i ordning för dagis, för att du inte ville ha på dig din jacka. Jag tillrättavisade dig för att du hade smutsat ner dina nya skor. Jag skrek högt på dig när du slängde dina saker på golvet. När jag sen lämnade dig på dagis vände du dig om och ropade ”Hej då, pappa!” medan jag stressat och förmanande svarade ”Gå in med dig nu!” innan jag vände och gick.

Sen började allt om igen på eftermiddagen. När jag kom och hämtade dig på dagis såg jag direkt att du satt och kladdade med ”geggamoja” i sandlådan. Du hade förstås slängt av dig dina skor så att dina nya vita strumpor hade blivit alldeles bruna av den blöta sanden. Jag skämde ut dig inför dina kompisar när jag argt drog upp dig ur sandlådan och sa åt dig att strumporna var förstörda och att det minsann är dyrt att hela tiden köpa nya!

Kommer du ihåg senare på kvällen när jag satt och tittade på TV? Du bara stod där och tittade ängsligt på mig med en lite sårad uppsyn. Eftersom jag blev irriterad över att du störde mig skrek jag ”Vad vill du?!”. Du sa ingenting, men sen sprang du med full kraft mot mig, kastade dina armar om mig och kramade och pussade mig. Dina späda armar omfamnade mig med en sådan oerhörd tillgivenhet, att inte ens min försummelse av dig kunde stoppa den. Sen försvann du, upp för trapporna, till ditt sovrum.

Emma – det var kort efter detta som jag tappade fjärrkontrollen, totalt vettskrämd av en otroligt avskyvärd känsla. Vad är detta för vana egentligen? En vana som innebär att jag hela tiden hittar fel på dig och tillrättavisar dig. Detta är alltså min belöning till dig för att du är precis som ett barn ska vara. Det är inte så att jag inte älskar dig; jag har bara haft ALLDELES för höga krav på dig. Jag bedömer dig utifrån hur JAG är, och beter mig, och uppskattar inte dig tillräckligt för den DU är.

Det finns så mycket som är bra, härligt och äkta i ditt sätt att vara och att se på världen. Ditt lilla hjärta rymmer stora känslor, vackra som en gryende morgon över vida berg. Det visade du också med din spontana impuls när du rusade in och kramade och pussade mig god natt.

Inget annat betyder något ikväll, Emma. Jag sitter här bredvid dig i mörkret, på mina bara knän, och skäms! Det är förstås en klen tröst för dig; och jag vet att du förmodligen inte skulle kunna ta detta till dig om du hade varit vaken, men imorgon LOVAR jag att vara en RIKTIG pappa! Jag ska vara din kompis. Jag ska dela din glädje och din sorg. När du skrattar ska jag skratta. När du gråter ska jag trösta dig. Jag ska bita mig i läppen när jag tappar tålamodet. Jag ska intala mig själv hela tiden; ”du är bara en liten flicka, du är bara en liten flicka, du är bara en liten flicka”.

Jag har tyvärr sett och behandlat dig som betydligt äldre än du faktiskt är, Emma. Men jag ser nu, när du ligger här sovandes och ihopkrupen i din barnsäng, att du bara är ett litet barn. Du är tre år. För bara en kort stund sedan var du en bebis. Du låg i din mammas famn med ditt lilla lilla huvud vilandes mot hennes arm. Jag har begärt för mycket av dig, alldeles för mycket. Förlåt mig!

 

IMG_6893

Akta er för aktier!

Delar med mig av ett gammalt citat från Mark Twain angående spekulation:

”Oktober – en av de riktigt farliga månaderna att spekulera i aktier i. De andra är juli, januari, september, april, november, maj, mars, juni, december, augusti och februari.”

(Tack senaste Koncist för påminnelsen om det sköna citatet!)

Jag minns fortfarande hysterin under finanskrisens oktober 2008 och det finns en del indikationer på att det kan hända igen med Euro-zonens skuldproblem som raketbränsle nedåt.

Kom dock ihåg att trenden fortsatt är uppåt enligt MA200-tekniken, som jag ju skrev om på min ”privata” blogg för länge sedan, men nu alltså balanserar på gränsen nedåt.

Förkortad arkiveringstid

I ett samtal med en kund påmindes jag om hur många som faktiskt missat att arkiveringstiden för bokföringsmaterial minskat från 10 år till 7 år. Detta bör rensa upp avsevärt i företagarens arkiv om man inte redan noterat detta!

Läs mer om detta och de andra förenklingar som Regeringen lade fram med start från den 1 januari 2011. 

Själv leder jag nu ett projekt på revisionsbyrån för att få över så mycket som möjligt av arkiveringen och det löpande arbetet till den digitala världen. Om ni känner någon som känner någon eller själv har erfarenhet av att digitalisera er, normalt pappersfyllda, verksamhet får ni gärna kontakta mig på valfritt sätt då jag är mycket intresserad av att få er input av ”det papperslösa samhället”! En revisor är ju ofta känd för att vara glad för sina papper och kvitton, men förändringens tid är här och det finns mycket miljö, tid och pengar att spara in på.